Jag bor på två ställen. Med mamma bor jag på Östermalm och med pappa i Årsta.
Jag flyttade med mamma och min syster från mitt barndomshem i Enskede i april förra året. Det var lite sorgligt, men ack så dags!
Ofta när man träffar nya människor frågar de en var man bor. Då säger jag precis som det är. Ja.. varför skulle man säga någonting annat.
När jag får frågan och jag svara "på Östermalm med mamma och Årsta med pappa" är det ganska många som reagerar. Alla säger inte någonting men oftast så rör på ögonbrynen. Eller så ser man någonting i deras ögon. Men ibland orkar jag inte. Jag säger inte Östermalm längre utan byter ofta ut det till "kring Odenplan" eller så säger jag Tekniska Högskolan.
Det är många i min skola som verkar reta sig på att jag bor på Östermalm halva min tid. För det är inte så många på min skola som gör det. Där bor de flesta utanför stan och de som bor i stan håller den främre delen till på Söder. Jag brukar få höra kommentarer om vart jag bor, hur jag bor. Folk blir förvånande. Sedan börjar de retas lite, och såklart ska jag inte ta illa upp då det tydligen ska antas som fint att bo där, på Östermalm.
Om man skulle dra över alla en kam så skulle man nog säga att min skola är röd (politiskt sett). Östermalm anses som blått.
Ibland funderar jag på om jag skulle gå i en blå skola. En skola där borgarna regerade och de som inte bodde i Djursholm eller Danderyd, kanske Bromma eller Lidingö hörde till på Östermalm. Där skulle de inte yppa någonting om att jag bodde på Östermalm för att det skulle ju alla anta, istället skulle responsen hamna på att jag också bodde i Årsta. Kanske skulle jag bli retad för att jag bodde där? Kanske skulle jag få stå upp mot nedvärderande blickar. Kanske skulle jag enbart säga att jag bodde på Östermalm.
Nej, jag hoppas att jag skulle stå på mig och säga Årsta. För att jag älskar Årsta. Jag älskar Årsta för att det är snällt, det är givmilt och definitivt mer grönska än i stan. Där ligger Årstaviken och det mesta jag skulle behöva, läs
här till exempel. Det är så fint. Det är hemma.
Jag älskar Årsta och jag älskar också Odengatan på Östermalm där jag bor. Det är lugnt där. Visserligen spatserar folk i Canada Goose-jackor, Gucci-klackar och med en Chihuahua i kopplet men alla låter mig vara ifred. Det är inte pretentiöst och slipper hälsa på någon för varje meter jag går. Det är vackra byggnader, gångavstånd till både bio och stadsbiblioteket och breda boulevarder. Och under mig bor faktiskt en aktiv socialdemokrat.
Men det var inte en enda i min klass på gymnasiet som var positiva inför min flytt. Inte en enda. Och när jag lärde känna en person i min skola viskade hon nervöst att hon bodde på Östermalm innan hon märkt min reaktion. Gaaahahah varför så fördomsfullt. Varför kan man inte få bo där man vill utan att möta fördomar, avundsjuka eller sarkasm.
Stockholm är fint. Jag älskar Årsta. Jag älskar Östermalm. Jag älskar kontrasten.
