En sten vid en sjö i en skog

Ibland får man lite tid att fundera. Gyllene tider helt enkelt.....
förstår ni det fyndiga i allt bjuder jag på en glass sötnosar

Pick a star on the black horizon and follow the light :)))

Hejsan tjejer och killar. Det var ett tag sedan sist....

To the gypsy that remains
faces freedom with a little fear
I have no fear, I have only love
And if I was a child
And the child was enough
Enough for me to love
Enough to love

Jag vill

• köpa fina dyra stövlar jag kan ha i höst för en billig peng
• köpa fin dyr kappa jag kan ha i höst för en billig peng
• få tio gånger så mycket i lön
• Resa så jag kan vara fin i mina kläder och skor

Jag vill också

• Stå ut med trista jobb och dålig lön och jobba mycket ändå för att då får man Resa, shoppa och göra roliga saker som kostar pengar
• Hitta drömyrket!
• Bara vara med personer som gör mig lycklig
• äta godis varje dag
  

Länge sedan sist

Hej igen! Det var länge sedan jag skrev här. Jag har tänkt att skriva väldigt ofta, nästan varje kväll men så har det inte blivit. Lite synd, då jag har haft intressanta tankar att skriva om. Hursom, kanske kommer jag skriva dem här snart i alla fall. Jag hoppas!

Jag är väldigt osams med min pappa. Det har jag varit en del gånger nu, väldigt många och jag antar att det är vad som kallas normalt. Att bråka med familjemedlemmar är oundvikligt, känns det som, och det händer hos vissa familjer oftare än hos andra och man får hoppas att alla hittar sätt att lösa problemen på.
Jag har alltid sett min familj som en så kallad kärnfamilj även efter att mina föräldrars skilsmässa. Allt har rullat på bra ändå och vi har klarat oss trots att vi gått igenom tunga saker. Vi lever ju! Senast nyligen så tänkte jag på att jag var "lyckligt lottad" som till och med fann det roligt att umgås med samtliga familjemedlemmar, även om det kan bli lite stelt alla tillsammans.
Men nu är jag och pappa väldigt osams. Han är osams med Emma också. Den här gången handlar det inte om vem som senast gick hunden, hur dålig man kan vara på att städa eller båtbiljetter. Det handlar om missförstånd. Allt mellan mig och min far blir förr eller senare missförstånd och de missförstånden har hittills slutat i jobbiga ord, tårar, fejkade tårar, arga sms och mejl, skrik och ingen kontakt på två veckor. Sen har vi sopat allt under mattan och låtsas som ingenting. Börjat om igen och igen tills allt är detsamma igen. Det handlar om missförstånd, besvikelser och brist på respekt. Gamla konflikter som gror olösta. Saker som var och en upplevt tidigare och yada yada yada.
Jag är så fruktansvärt trött på att vara arg på pappa. Han får vara hur han vill - jag bryr mig inte längre. Jag skiter i allt. Jag orkar inte och har inte någon lust alls över huvudtaget. Vår relation är 30 % bra och 70 % dålig.
Som sagt har jag alltid sett på min familj som en klassisk kärnfamilj. Jag har tyckt synd om dem som har en frånvarande förälder, som de brutit kontakten med. Jag har inte fått in det i mitt huvud hur det har fungerat. För varje gång jag blivit osams med min pappa numera har det gått längre och längre tid innan vi blivit "sams" igen. Varje gång har jag tänkt att vi kommer ha en sporadisk kontakt framöver, en lång tid framöver. Men det har aldrig blivit längre än några veckor.
Men nu kommer det bli så. Han sa att han inte skulle mejla eller ringa mer och jag har inte några planer på att åka hem till honom på väldigt länge. Nu är jag en sådan vars pappa inte är en särskilt stor del i livet. Kanske är det inte sant, man vet aldrig. Men nu är jag i alla fall bostadslös två veckor framöver......

jag vill va president jag vill va miljonär

många jag känner har romantiska djupa fina drömmar. de drömmer om att flytta ut på landet dit typ ingen når. de drömmer om att bli jazzsångerska på en liten pub också där ute på landet i provence där de jammar med gamla gubbar från lokalbefolkningen (de som inte talar engelska). de drömmer om att dricka rödvin i berlin och vara konstnärer. Ja nej det låter väldigt härligt alltihop. men ändå kan jag drömma om att bli popstjärna. och jag fick ig i historia a för att jag tyckte det var så himla tråkigt och för att jag var lat. ovärt men sådan är jag. varken mer eller mindre.
jag drömmer om att se alla platser i världen, jag drömmer om att bli doktorand (kanske för att jag någonstans vet att jag inte skulle klara av det.) jag drömmer om att vara älskad för den jag är och jag drömmer om att ha så mycket pengar att jag aldrig skulle behöva tänka på ordet pengar (annars hatar jag dem). jag har "fula" drömmar, ytliga drömmar. så lite indie som de kan bli. jag drömmer också om att bli en världskänd poet, missionär i afghanistan, vars landnamn som jag knappt kan stava till. jag drömmer om ett liv där jag har råd att dricka hur mycket brämhults jag vill. jag drömmer mardrömmar om att vara ensam oälskad och lämnad och övergiven. dålig slutsats, nedtrappning och avslutning men strunt samma.

Jag skrev en dikt!!

I wont publish anything written by my dissected heart infected by emotions well described by our polite scentences. I've got no feelings in my words, a letter is just a symbol of nonsense crawling around on the ground though we never seem to hang in there despite our promises of monogamous visions thought by demons in our minds while we're dancing with tears in our eyes among humans who once felt the same
I wont publish my broken spirit for your sake even if it hurts because of its lonliness, cries because of its castles in the air which you just blew away derisively until my soul realises its confusion is everywhere all around forever, because my future is now and your just then, a sad memory of last season left over by bare hands and eyes wide open who see clearly,
becauseI can see clearly now
and my now is mine and it is ever changing and forever