Nej, det är inte så farligt egentligen.
Jag sökte aldrig till DI. Jag vet inte varför. Jag har ju planerat att söka ända sedan gymnasiestarten. Funderandes har jag försökt schemalägga min framtid och visst har jag berättat, jag har talat om för alla som frågat och även för dem som inte frågat, att om några år är DI mitt place to be. Men plötsligt fanns inte DI längre, även om jag fortsatt kalla skolan så. Jag har peppat mig själv och kanske är det där jag vill gå, kanske kommer jag ångra mig i höst och kanske skulle jag tacka nej (lögnare!) men what so ever. Jag sökte inte på grund av en usel tidsplanering. Men vet ni vad.. jag är ganska övertygad om att ifall jag verkligen hade velat så hade jag sökt. Det spelar liksom inte så stor roll. :)
Är jag ledsen för: När de jag älskar mår dåligt eller inte har det bra. När man inte blir behandlad mer respekt.
Är jag glad för: Helgen! och kanske har jag snart ett nytt jobb!
Äter jag helst: Cheeseburgare med dubbelost utan kött
Ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning: framtiden..!
Läser jag: mejl
Är jag galet stressad över: Vänskaper. Har så många jag borde träffa, som jag vill träffa men helt enkelt suger på att göra tid för.
Lyssnar jag helst på: Ted Gärdestad, som vanligt, som idag, som mest nuförtiden
Drömmer jag om: Heh en före detta kollega som jag länge drömt om ( särskilt i natt) men gud förbjude!
Blir jag nostalgisk av: Musik!
