OK, som ni tjatar! (eheh) Jag har ju en annan dikt som jag som sagt hittade. Den dikten skrev jag under en av de första Sv C-lektionerna, med min dåvarande popartist-lärare. Han berättade för oss att vi skulle skriva en dikt och publicera dem. Så fort han nämnde ordet "dikt" dök jag ner i mitt lösa papper som jag fått av någon (bortsett från Sh B-lektionerna är jag värdelös på anteckningar och block). Jag skrev ner den här dikten på kanske tre... kanske fem minuter. Slutet skrev jag om några gånger, tillslut nöjde jag mig. Jag vet inte vem dikten handlar om, men det finns några tänkbara/potentiella det skulle kunna vara. Spillerill (ovant ord för mig), här kommer den och för en gångs skull har min dikt från den tiden ett namn! och den består av hundratjugofem ord ;)

Borta med vinden

Som om vinden blåste bort dig
låtsas som om jag inte märkte.
Så jag undrar
var tog du vägen?
Jag letar efter dig.
Jag går runt bland alla jävla träd
bland alla jävla lövhögar
och vänder på varenda himla löv för att se
För att känna igen det där fragmentet av blått som jag vet är du.
Men bland alla miljardersmiljoners himla löv så hinner jag bara med några hundra men som ändå känns som hur många som helst.
Jag blundar
stoppar huvudet i sanden och jag vill inte tänka tanken som jag kanske vet är sann.
Du gömmer dig inte här.
Så det är ingen idé att jag letar.
Du är redan på väg någon annanstans
Du är borta med vinden.

Recap: tänk om min svensklärare Liselott kör denna i urkund så blir jag misstänkt för plagiat? .. Äsch äsch. Inshallah! Hon ska väl nog ändå inte betygsätta den... hmm...och då får jag vill visa att det är min blogspot den är publicerad på!