Ett jag och en elisabeth.

Feed my beloved fishes!

Ville bara påminna er om att mina fiskar alltid är sugna på mat. Fiskarna hittar du i högerspalten. De är fem stycken fina. Två röda, en vit, en ljusblågrå och en grön. De simmar i världens största fria hav.
Du matar dem genom att trycka på den lilla plätt man ser av havet där de gärna håller sig när man är inte på den här blogspoten. De små orangea prickarna är mat. :-)

Grattis..

till David som fyller 22 år idag!! Happy birthday mr David happy birthday to you.

Det får mig att fundera över några saker... vad kommer jag göra när jag fyller 22? var kommer jag befinna mig när jag är 22? Vad kommer jag tro på när jag är 22? i vilkas sällskap kommer jag infinna mig när jag är 22? Jag kan ju i alla fall sjunga med i Lily Allens senaste skiva, för det händer några gånger i den att hon sjunger typ ".. I'm only 22".

Annie Sprinkle. Föreställ er att jag skulle gå upp x antal kilo. Att mitt hår slutligen skulle växa ut. Att jag skulle åldras x antal år. Då kanske jag skulle se ut såhär? Kanske när jag fyller 22.

chokoPops

Det har blivit som det blev i sjuan igen. Och i åttan, nian och ettan. Och tvåan. Det som händer när skolan börjat igen, det har börjat bli lite kyligt. Man slutar sent och trots att solen inte riktigt börjat gå ner tror man att det skymmer. Så jag har börjat igen, ingenting mer med det. Vad har jag börjat med? Jo.. tröstätandet. Inte tröstätande i den bemärkelsen att jag är illa ute, att jag stoppar fingrarna i halsen eller börjar bli väldigt överviktig men så är det.
Choklad. Efter skolan. Eller choklad å choklad, sådana där goda söta grejer som typ plopp eller daim eller dylikt som de häller ner lite kakaofett i smeten och sedan sätter en chokladlogga på. Ohälsosamt, oekonomiskt och säkert inte bra på något sätt och vis. Men det jag gör dessa hösteftermiddagar när jag tycker synd om mig själv.

Sun-maid

Jag var stentrött. Mådde illa. Ja precis sådär när man inte sover som man ska.
Jag köpte russin innan lunch, jag blev så hungrig trots att jag ätit väldigt mycket till frukost. För så blir det ju när man inte sover som man ska. Jag blir omättlig! Jag såg aldrig heller Without a trace. Det blev inge Sam Spade igår. Jag blev för trött. Så det var ju faktiskt helt ovärt att vara vaken sådär länge.

Prison break

Jag är trött. Borde sova. Kommer inte orka gå upp imorgon klockan kvart i sju.. men ännu har jag inte lagt mig. Jag har knäna på golvet, datorn (åh på ett sätt synd att blanda in ett materiellt medie i detta inlägg men nåväl) på sängen och jag är lutad framåt. Planen är så att jag ska bädda sängen. Lägga mig i sängen och streama avsnitt nitton, säsong ett av Without a trace (Samantha).
Jag är trött, jag dör bla bla bla. Förra onsdagen gick jag och la mig halv tolv, och i fredags med. Men inte inatt. Varför detta vansinne? Varför lär jag mig inte av mina egna korkade misstag? Jag har redan börjat må illa av utmattning. Gissa hur illa jag kommer må imorgon bitti och gissa hur lång tid det kommer sitta i. Jag är även deprimerad över att jag aldrig tar mig i kragen och städar upp på mitt rum.
Åh vad man kan tycka synd om sig själv. Åh vad handlingsförlamad man kan vara och åh vilken ångest man kan få när man inser att man inte producerar något vettigt överhuvudtaget utan just filosoferar över någon man egentligen vet att man egentligen inte vill ha.
Jag är lite fånge i min egen kropp.!! jag behöver rymma!

Dessutom hatar jag att streama. Jag avskyr

Om jag ändå...

... hade gått till en valstuga och delat ut valbroschyrer. Jag hade kunnat knacka dörr eller ringt samtal till icke övertygade väljare och jag hade kunnat .. ja, you name it. Jag hade kunnat göra mer. Mer än att skicka ut statements på Facebook och prata politik med de jag kom över. Jag kunde argumenterat mer.
Fånigt jag vet. Såklart hade jag ensam inte kunnat påverka så att de Rödgröna, endast de Rödgröna + F! vann valet och kom in i riksdagen. Men oftare än vad man skulle kunna tro slår det mig och jag undrar; varför gjorde jag inte mer.

Åtminstone lyckades jag omvända några. Jag gjorde en liten skillnad. Det får väl räcka för i år.

Nu förstör jag kanske för dig som inte sett "Scener ur ett äktenskap"

Ganska så nyligen såg jag serien/väldigt långa filmen "Scener ur ett äktenskap" av Ingmar Bergman med Liv Ullman och Erlend Josephson.
Jag såg de tre delarna sista delarna först, för att dagar efter det se klart de andra första tre delarna.
Vid första tillfället älskade jag "Scener ur ett äktenskap". Den var fantastisk! Spännande dialog och jag gillade perspektivet typ. Jag älskade att trots att de var gifta med nya partners så fortsatte de träffa varandra. De kunde ju inte leva med varandra - men inte heller utan. Deras kärlek kändes så stark och lojal och någon slags respekt inför dem växte. De tog ju kärleken på allvar.
Vid det senare tillfället när jag skulle se klart de första delarna förvånades jag dock över att jag tappade fokus. Blev lite besviken på mig själv... varför gjorde jag det??. Det var inte alls lika bra som förra gången, kanske för att jag hade sådana förväntningar den här gången. Deras dialog blev trist och uttjatad och jag blev irriterad. Varför ska ni ens försöka konversera? Varför vara sådana vänner? Kanske det är i brist på mina egna erfarenheter som jag inte förstår tänkte jag.. men det är ju inte sant! Jag förstår varför de ville tala med varandra. Se varandra. Men jag blev irriterad ändå.
Jag fortsatte fundera kring filmen när jag stängt av, och några dagar efter det. Fortfarande ibland. Jag har börjat tröttna på den där kärleken jag ansåg vara så stark- kanske känns det lite egoistisk. Varför ska de få fortsätta att njuta och såra varandra? Bedra sina respektive? Varför ska de få leva sina trygga liv i lugn och ro för att sedan, så fort det blir trist och de saknar lite omsorg och passion fly iväg med varandra en helg för att sedan återvända Utan att tala om för sina fruar och män. Varför ska man få äta kakan och ha den samtidigt? Varför ska man inte behöva välja? Varför ska man få allt?

Samtidigt tänker jag... varför ska man inte få allt man vill ha? Varför ska man inte passa på att njuta av alla härligheter innan man dör? Varför kan man inte vara egoistisk?

Jaja. Det är ju bara en film ändå. Eller en tvserie.

Titellös

Ja, så nu är det torsdag och valet är så gott som över. Ja, jag grät lite i söndags. Jag deppade i måndags och hade en ganska urusel dag tills jag sedan åkte hem till N och det blev en smula bättre. I tisdags och onsdags hade jag fortfarande inte förstått dramat och nu kanske jag kan släppa sorgen. Snarare blir jag förvirrad, lite rädd och osäker. Var är vi på väg egentligen fina Sverige?
Jag såg ju klart L word. Kommentar överflödig! Nu ska jag börja plöja Without a trace som jag smygälskat ett tag, och nu när jag inte har någon annan serie att bli besatt av ska jag nog ge mig hän. Jag älskar ju Samantha Spade!
Det här inlägget blev ganska irrelevant för utomstående - jag förstår helt och hållet.

PS. Jag och My planerar inför något storartat! DS.

Vi får se på onsdag, tills dess gråter jag nog.

L word är slut. Sverigedemokraterna har tagit sig in i riksdagen. Om inget mirakel sker kommer Alliansen vinna valet. Det är kolsvart och kallt utomhus. Jag är osams. Med andra ord... glaset är halvtomt.
Men Socialdemokraterna är än så länge det största partiet till skillnad från Moderaterna. Miljöpartiet är större än Centerpartiet. Feministiskt initiativ ligger närmare en procent. Fast ändå känns det som att jag tillhör judendomen och förintelsen ligger i startskottet. Allting känns lite förlorat och ingenting känns riktigt rätt.
Vi får se på onsdag, tills dess gråter jag nog.

Hejdå Alice. Hejdå Tina. Hejdå Bette. Hejdå Shane. Hejdå Jenny. Hejdå Tasha. Hejdå Helena

Paulo Coelho sa ju "If you're brave to sa 'good bye', life will reward you with a new 'hello'"..
Nu ska jag säga hejdå till L word, och se dess sista avsnitt någonsin. Serien som jag älskat, gråtit med och skrattat med, känt med tar slut. Jag är tydligen färdig nu, vare sig jag vill eller inte. Hur töntigt och barnsligt det än låter (jo jag borde ju veta bättre) har L word, precis som Six feet under blev, en liten del av mig. Serien har blivit någon slags objektiv utopi. Världen som jag givit mig in i när min egen känts för trist. Ja, jag vet att det bara är en tvserie. Jag vet att det är på låtsas. Att någon gjorde den för att tjäna pengar. Men vad fan, jag kan inte låta bli. Jag är för empatisk helt enkelt- även om du säkert skulle kalla det manisk. Åh vad jag vill vara med i L word. Åh vad jag inte vill att det ska ta slut.

Att se sista L word-avsnitten. Åh vilket jobbigt förväl.
Sedan försöka somna inte allt för sent så att jag orkar pallra mig upp till gudstjänsten i Engelbrekt kyrka imorgon bitti. Troligen inte.

Pluggparty kl 18

Nadine är fortfarande i skolan och är väldigt ambitiös. Jag ligger och väntar på att hon ska sluta så att vi ska ses och studera. Medan jag väntar passar jag på att filosofera.
Jag har känt Nadine i ungefär två år. Jag har alltid vetat att hon varit något alldeles särskilt men ett och ett halvt år tog det för mig innan jag blev tillräckligt klok för att inse vilken fin själ hon är. Inte förrän då insåg jag hur mycket jag tycker om henne och plötsligt nu inser jag hur viktig hon blivit för mig. Lite läskigt. Men vad fan, hon gillar cola och jag gillar cola, hon gillar deckare och jag gillar deckare. Dessutom kan vi studera perfekt ihop. Och laga pastasås. Så det var nog värt att vänta på de där ett och ett halvt åren, för nu har vi hela livet framför våra fötter!

Spana in hennes fina fotoblogg
http://www.nadinedahlmanfoto.blogspot.com

Den ömhet jag är värd

♥

Debut

Om när jag och Nadine sitter i hennes soffa och lyssnar på Melissa Horn. Kanske om när jag ska välja nagellack. Kanske om politik, kanske om organiska produkter och kanske om religion. Kanske om musik, kanske om film. Kanske om sex och kanske om hångel. Kanske om kärlek, kanske om olycklig kärlek. Kanske om förtvivlan och kanske om dödsångest. Kanske om lyckorus och eufori och gapskratt. Kanske om tårar. Kanske om bakelser, resor och upplevelser.
Förmodligen om känslor, om människor och tankar. Antagligen om Mig. Det handlar nog den här bloggen om.