torsdag 23 september 2010

Nu förstör jag kanske för dig som inte sett "Scener ur ett äktenskap"


Ganska så nyligen såg jag serien/väldigt långa filmen "Scener ur ett äktenskap" av Ingmar Bergman med Liv Ullman och Erlend Josephson.
Jag såg de tre delarna sista delarna först, för att dagar efter det se klart de andra första tre delarna.
Vid första tillfället älskade jag "Scener ur ett äktenskap". Den var fantastisk! Spännande dialog och jag gillade perspektivet typ. Jag älskade att trots att de var gifta med nya partners så fortsatte de träffa varandra. De kunde ju inte leva med varandra - men inte heller utan. Deras kärlek kändes så stark och lojal och någon slags respekt inför dem växte. De tog ju kärleken på allvar.
Vid det senare tillfället när jag skulle se klart de första delarna förvånades jag dock över att jag tappade fokus. Blev lite besviken på mig själv... varför gjorde jag det??. Det var inte alls lika bra som förra gången, kanske för att jag hade sådana förväntningar den här gången. Deras dialog blev trist och uttjatad och jag blev irriterad. Varför ska ni ens försöka konversera? Varför vara sådana vänner? Kanske det är i brist på mina egna erfarenheter som jag inte förstår tänkte jag.. men det är ju inte sant! Jag förstår varför de ville tala med varandra. Se varandra. Men jag blev irriterad ändå.
Jag fortsatte fundera kring filmen när jag stängt av, och några dagar efter det. Fortfarande ibland. Jag har börjat tröttna på den där kärleken jag ansåg vara så stark- kanske känns det lite egoistisk. Varför ska de få fortsätta att njuta och såra varandra? Bedra sina respektive? Varför ska de få leva sina trygga liv i lugn och ro för att sedan, så fort det blir trist och de saknar lite omsorg och passion fly iväg med varandra en helg för att sedan återvända Utan att tala om för sina fruar och män. Varför ska man få äta kakan och ha den samtidigt? Varför ska man inte behöva välja? Varför ska man få allt?

Samtidigt tänker jag... varför ska man inte få allt man vill ha? Varför ska man inte passa på att njuta av alla härligheter innan man dör? Varför kan man inte vara egoistisk?

Jaja. Det är ju bara en film ändå. Eller en tvserie.

Inga kommentarer: