torsdag 11 juli 2013

Amelia

Fuktigt gräs där sanden tar slut och dit endast vågornas skum når och tårna drar sig undran från kylan. Fötterna vandrar lättsamt över gräsmattan, nästan likt att flyga.
Jag tänker på hur de som bor i det lilla torpet vid vattenbrynet och den djupa skogen bakom. Hur de drar undan gardinen och ser ut över gläntan.
Jag fantiserar om de mattklädda plankor och mörkbruna bokhyllor bland glasklara fönster med väntande mossa. De låga takbjälkarna räddar träslaget från att falla och låter sig beklädas med takkronor. Från golvet upp längs väggarna trängs foton, historier om liv, delat med varandra. Runt i cirklar och genom nyckelhål kiknar skratten, förbi badkar med lejonfötter och köksbänk överbelamrad med mynta och hjortron.
Katten stryker runt hörnet och leder mina tankar in till rummet längst in, sängen med lapptäcken överlappandes av kroppar som svärmandes nynnar likt en folkvisa i takt med hjärtslagen av harmoni. Där hittar jag en kropp med ögon som bara sett andras i några veckor, skyddad av blickar som mötts sedan tjugosjunde oktober tvåtusenelva, en saga som började för länge sedan.
Där inne hittar jag oss.

måndag 8 juli 2013

Inuti din kropp gror världen, du självlysande himlakropp
Under mina ögonlock väntar havet, vars vågor saltar mina såriga glober