agnes och teenage angst-en

Nej, det är inte så farligt egentligen.
Jag sökte aldrig till DI. Jag vet inte varför. Jag har ju planerat att söka ända sedan gymnasiestarten. Funderandes har jag försökt schemalägga min framtid och visst har jag berättat, jag har talat om för alla som frågat och även för dem som inte frågat, att om några år är DI mitt place to be. Men plötsligt fanns inte DI längre, även om jag fortsatt kalla skolan så. Jag har peppat mig själv och kanske är det där jag vill gå, kanske kommer jag ångra mig i höst och kanske skulle jag tacka nej (lögnare!) men what so ever. Jag sökte inte på grund av en usel tidsplanering. Men vet ni vad.. jag är ganska övertygad om att ifall jag verkligen hade velat så hade jag sökt. Det spelar liksom inte så stor roll. :)

när havskarusellerna sover

KELLY och FINDUS har fallit i sömn. Vi ligger tätt omslungrade i soffan hemma hos dem, klockan är sent och snart somnar jag nog också. Jag har tidigare inte skrvit om någon av dem, kanske har ni väntat på det eller kanske har ni undrat. FINDUS är KELLYs katt. Och KELLY, KELLY är min älskade vän, mitt hjärta, min allra finaste flickvän (som är lyckligt ovetandes i denna stund då jag nynnar på "Hon är så söt när hon sover").

ännu ett "hej - det var länge sedan"

Jag skriver inte här så ofta längre. det är synd! Jag vet inte varför jag inte skriver. Jag upplever saker, jag känner känslor och på nåt sätt känns det som händer nu viktigare än det jag tidigare skrivit om (även om det var väldigt viktigt just då - det jag får vara med om känns mer på riktigt, mer med andra och mindre inom mig själv. Mitt liv är mindre introvert och antagligen är det väl därför. Mindre sömnlösa gråtiga nätter och mer utlopp bland människor MED människor resulterar i mindre utlopp här på blogspoten. Men jag saknar att skriva. Jag vill skriva mer. Kanske är jag dock bättre på att skriva angst, självdestruktiv angst och när jag är lycklig - som nu - blir det lättare att veckla känslor utåt istället för att vrida på kroppen invärtes som jag gör olyckligare stunder).
Jag svamlar, jag flummar, klockan är sent och det är faktiskt OK (bortsett från att jag för åttonde natten i rad detta år bryter mot mitt nyårslöfte). Jag ska nog losta* lite. För sent egentligen, och även om jag vill sova kommer jag helt enkelt inte kunna låta bli.
*se LOST