jag vill va president jag vill va miljonär

många jag känner har romantiska djupa fina drömmar. de drömmer om att flytta ut på landet dit typ ingen når. de drömmer om att bli jazzsångerska på en liten pub också där ute på landet i provence där de jammar med gamla gubbar från lokalbefolkningen (de som inte talar engelska). de drömmer om att dricka rödvin i berlin och vara konstnärer. Ja nej det låter väldigt härligt alltihop. men ändå kan jag drömma om att bli popstjärna. och jag fick ig i historia a för att jag tyckte det var så himla tråkigt och för att jag var lat. ovärt men sådan är jag. varken mer eller mindre.
jag drömmer om att se alla platser i världen, jag drömmer om att bli doktorand (kanske för att jag någonstans vet att jag inte skulle klara av det.) jag drömmer om att vara älskad för den jag är och jag drömmer om att ha så mycket pengar att jag aldrig skulle behöva tänka på ordet pengar (annars hatar jag dem). jag har "fula" drömmar, ytliga drömmar. så lite indie som de kan bli. jag drömmer också om att bli en världskänd poet, missionär i afghanistan, vars landnamn som jag knappt kan stava till. jag drömmer om ett liv där jag har råd att dricka hur mycket brämhults jag vill. jag drömmer mardrömmar om att vara ensam oälskad och lämnad och övergiven. dålig slutsats, nedtrappning och avslutning men strunt samma.

Jag skrev en dikt!!

I wont publish anything written by my dissected heart infected by emotions well described by our polite scentences. I've got no feelings in my words, a letter is just a symbol of nonsense crawling around on the ground though we never seem to hang in there despite our promises of monogamous visions thought by demons in our minds while we're dancing with tears in our eyes among humans who once felt the same
I wont publish my broken spirit for your sake even if it hurts because of its lonliness, cries because of its castles in the air which you just blew away derisively until my soul realises its confusion is everywhere all around forever, because my future is now and your just then, a sad memory of last season left over by bare hands and eyes wide open who see clearly,
becauseI can see clearly now
and my now is mine and it is ever changing and forever