diamonds are 4 ever

miss universe & absolute hunk
e&d

Karriär

Ja som ni vet brukar jag satsa högt karriärmässigt, vilket är lite underligt då jag är fullt medveten om att jag inte är någon karriärist. Det är härligt att fundera dock, och jag tror inte att något är omöjligt. Jag skulle klara av och lyckas att bli en diplomat om jag verkligen ville det och kämpade hårt.
I alla fall har jag kommit på tre saker jag skulle kunna tänka mig att arbeta med!
Åklagare - helst av allt!
Barnmorska
Polis
(Lärare)

Det viktigaste för mig är att göra skillnad. Vara med och påverka. Göra samhället bättre. Jag skulle inte stå ut med att designa klänningar eller sälja bilar.
Jag vill göra någon frisk, lindra någons smärta eller gripa en våldtäktsman to be. Låsa in honom och se till att han får stå till svars. Befinna mig på savannen i Zimbabwe och lära ungdomar hur man skyddar sig mot dödliga sjukdomar och se till så att färre dör i barnsäng där.
Jag måste hjälpa någon som behöver mig. Annars går jag under.
Synd att jag blir uttråkad när jag tänker på utbildningarna.
Karriär tråkar ut mig. Helst av allt vill jag bli författare kanske. Eller poet. Äsch. Alla yrken känns så trista. Vill inte arbeta med något..

Jag avkyr att börja en mening med orden "men" och "och". Som följande exempel;
Men jag har....
Och förresten..
Jag har fått veta att visst är det korrekt svenska att skriva så. Det känns fel för mig dock, så därför blir vissa meningar lite underliga som denna i början då ett "men" hade varit ett perfekt ord att inleda meningen med.
Så när meningen inleds konstigt är det troligen därför. Men men. Nu när det ändå är svenska jag jag väl försöka jobba på det och vänja mig. Men tro inte att det är mitt löjliga och lata påhitt!

A straight gay girl

Ja. Det är väl vad jag är. Jo det är nog det. Jag är en straight gay girl (det låter för en gångs skulle inte särskilt snyggt eller fyndigt på svenska).
Jag tror att många tror att jag är straight. Många antar nog det. Jag är ju inte någon truckerflata direkt, och inte transsexuell heller. Jag bär inte "jag är lesbisk"-pins och gjorde jag det skulle nog folk tro att jag kanske var ironisk ändå.
Jag växte upp i tron om att jag var bisexuell fast egentligen kanske för att mest för att jag inte ville stänga några dörrar. Jag tyckte ju killar var så söta. De gjorde mig upphetsad. De var snälla. Det var ju så det skulle vara!
Så förändrades allt. Fast nej det är inte sant. Saker vände och bytte håll.
Jag kan uppleva att inte så många tar det på allvar. Att jag är förvirrad, att det är en fast eller kanske att jag är uttråkad vad vet jag. Ibland vill jag bara skrika ut det så att alla hör och får veta vad jag känner. Ibland kunde jag inte bry mig mindre om vad folk tror, tänker och antar. Ibland skulle det kännas så skönt att inte vara gay och vara "vanlig". Sedan kommer jag på mig själv med att känslan jag känner är det underbaraste jag känner.

Men.. bara för det betyder det inte att jag vill flytta in i gay-communityn. Jag är inte alls sugen på att läsa genusvetenskap längre, endast 7,5 poängskursen genus och sexualitet. Jag tror inte att alla människor är gay bara för att jag är det (bara hoppas) och ja, kanske blir jag kär i en kille någon gång igen.

Merry X-mas

Jag hade en av de bästa jularna. Men vi fotade ingenting. Fast jag kommer minnas ändå.
Jag åt så goda saker. Badade i choklad. Var med de jag älskar. Fick så fina presenter. Jag ska inte skriva så mycket om dem här, fast en ska jag tala om för er som fick min själ att skaka. En L Word-bok!
Och vet ni vad? Jag ska inte ens försöka förklara för er hur glad jag blev för ni kommer ändå aldrig fatta.

young forever B!!

So baby if you love me this is how you let me know
don't ever let me go
this is how you let me know
baby

Love is the thing you know

Jag såg nyss på en video som gör mig så lycklig. Det kommer låta så cheesy imorgon när jag läser detta. Så corny. Cornish.
Videon gör mig så lycklig för att den är så fin. Imorgon bitti ska jag ladda ner den och spara den i min dator så att jag alltid kan se den.
E och D har lugnat min lilla julstressångestambivalens. Nu känns det lite bättre. Jag älskar förresten julklappar. Jag älskar att konsumera julklappar inför julen.
Åter till videon. Så fin och kärleksfull. Fylld med kärlek.
Varför blir jag alltid så känslosam på natten? Nu hör jag E och D stimma med julstök i köket. Emma skrattar (=
Jag vill så gärna se videon igen. Åtminstone lyssna. Men jag kan inte göra det. För mycket känslor. Åh det är så vacker det finaste det finaste. Men jag kan inte visa det för någon för inte någon själ jag känner kommer känna likadant.

Jag har en vän..

.. som jag beundrar. Hon är modig. Hon är stark. Hon är positiv. En stöttepelare. Jag trodde aldrig vi skulle bli så som vi är idag, att det skulle bli så starkt.
Hon är så fin. Inte bara gentemot mig, utan alla som träffar henne. Hon dömer ingen. När jag ser henne med andra själar blir jag stolt över att just hon är min bästa vän. Hon gör så många lyckliga, hon lämnar ingen åt slumpen och får med alla som fallit av. Ibland väljer jag att blunda i brist på ork, känsla eller vad vet jag men min vän glömmer inte. Hon får mig att växa och trivas. Med henne känns allt okej.
Jag vill alltid vara hennes bästa, måtte hon aldrig tröttna på mig.

Vad charmigt

Dag 21 - Ett annat ögonblick
En solig dag. Om det var sista april eller första maj minns jag inte, jag lyckades aldrig minnas vilken av datumen som var mormors födelsedag. För så var det i alla fall, mormor fyllde åttio år idag som i den dagen. Jag skulle snart få sommarlov och tillsammans med min rosa sidecut som spårat ur redan då, och med Emma-li såklart. Vi bodde fortfarande i Enskede då och vi satt och väntade vid korvkiosken vid Globen där de en gång i tiden sålde varmkorv med bröd för fem kronor. Där brukade vi svänga förbi på vägen hem, senast tror jag att det var efter att vi kommit från Gotlandsbåten.
Nu satt jag och E å väntade på att bli upphämtade av mamma +1 för att färdas till en restaurang på Biblioteksgatan. De kom och vips så var vi där bland släkt, vänner och övriga gäster på restaurangen. Nästan alla var där, förutom morfars fru och tur var väl det. Jag och E satt för ovanlighetens skull i varsin ände av lokalen, då jag hängde med mina "killkusiner". Vi talade inte alls särskilt mycket. Sist men inte minst kom födelsedagsbarnet, mormor. Hon hade nyligen fått sin senaste cellgiftsbehandling och hon hade mer ork än vanligt. Inte nog med det, det var inte längre det plågsamma leendet hon log för att rädda oss andra utan idag log hon för att idag var mormor glad.
Det var valborg den här dagen. Jag skulle träffa Charles för att vi skulle äta sushi i Björns trädgård där skulle råkat sitta inte långt ifrån en annan gammal hjärtevän från mitt håll som precis innan skulle ha sagt att min uppenbarelse såg charmig ut. E skulle träffa D kanske, om jag inte minns helt fel. Det brukar jag ju inte göra men ibland händer det ju.
Valborgsmässoafton ifjol. 2009 alltså. Då hade mormor cirkus tre månader kvar, och ändå var hon piggare än någonsin med underligt fluffigt hår. Sista april eller första maj.

A kiss to make it up :*

Dag 17 – Mitt favoritminne
Jag har så måna fina minnen. Ett minne som är väldigt väldigt speciellt är när Valter flyttade hem till oss. Oslagbart, jag hade drömt om detta sedan jag blev en tänkande själ.

Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Lite samma som innan, av mina födelsedagar som ägt rum så är de flesta väldigt minnesvärda och jag blir varm i hjärtat av att tänka på dem. De på Gotland från när jag var ganska ung är så fantastiska och många andra med men en av de härligaste på senaste år är min artonårsdag. Jag spenderade den med Emma-li, David, mamma, pappa och Valter såklart. Sovmorgon, chokladtårta och sushi-picknick och en klo i knät i en varm vanadislund. Senare gick jag och E till marie laveau och sen till mcdonalds. Nadine ringde! fast hon visste inte att det var min födelsedag mihiwhwi.

Dag 19 – Detta ångrar jag
En sak jag gjorde upprepade gånger. E och D vet denna dödshemlighet. Förut skulle den ha dödat mig. Idag skulle den inte döda mig men döma ut mig för all framtid.

Dag 20 – Den här månaden
Har inte min kropp orkat. Mitt psyke har inte orkat. Jag har slackat. Det är okej. Hopplöst trött på mig själv men jag vet att gör mitt bästa och det duger. Äntligen lite julstämningen. En väldigt speciell månad och en ganska så ospeciell månad.

a kiss to remember

Dag 16 - Min första kyss
Hm, ja det är lite blandade minnen kring det där. Jag vet inte om det jag vill minnas egentligen var en kyss, kanske var det det. Fast jag tvekar ju så det var nog inte det. Om man ska räkna med det datumet jag utan tvekan vet att det var en kyss, kanske mer av ett hångel så var det på ett disco. Förvånansvärt. Blötare än vad jag trodde. Hur kommer det sig egentligen att man tycker om det så mycket nu.
Jaja, kanske därför jag inte fallit för blondiner sedan dess.

Om jag får barn...

... som jag ska få har jag slutligen bestämt namn!
Mina döttrar ska heta
Eloise efter mamma louise och syster emma-li louise
Fanny jag började tycka det var fint plötsligt
Tallulah har jag alltid älskat

Mina söner ska heta
Ted det har jag alltid älskat och delvis efter Ted Gärdestad
Sam älskade jag även innan Without a trace
Flöde kom jag på nyss. hehe

Jag kommer inte ta någon som helst hänsyn till vad min partner tycker. Helst skulle jag vilja ha en son och dotter. Då skulle de heta Fanny Tallulah Eloise Agnes och Sam Ted ... det sista pojknanmet har jag inte kommit fram till en. Eugene kanske! Nej. Joakim kanske! Nej. Äh, det får väl den andra föräldern säga någonting om. Tilltalsnamnen ska vara Tallulah och Ted. Åh vad fint. Jag vill ha en son och en dotter. Tallulah och Ted.

I keep my visions to myself

Dag 15 - mina drömmar.
Jag skulle inte påstå att jag drömmer mer ofta än någon annan, men jag minns väldigt ofta mina drömmar. Det verkar inte andra göra. Det är ingenting man talar så ofta om i alla fall. Jag minns ofta mina drömmar som är väldigt abstrakta. Sällan har jag superkrafter och sällan händer något övernaturligt (bortsett från det faktum att jag färdas hur kvickt som helst från en plats till en annan utan att ens märka det).
Senaste tiden har min sömn som sagt inte varit så bra, vilket är ovanligt för att vara mig. Jag som alltid sover bra. Jag har problem med att koppla ned, vilket också är ovanligt för mig. Kanske för att jag börjat drömma mardrömmar.
Jag måste leta fram en av mina drömfångare för att såhär ska det inte vara. Såhär var det inte. Annars får jag köpa en ny.
Jag vet inte vad jag ska säga mer om drömmar. Det finns så mycket att säga. Jag har ett drömlexikon, mamma med men jag vet aldrig vad jag ska slå upp på. David tror inte man kan tolka drömmar, själv vet jag inte vad jag tror men jag tror ändå det.

En av mina favoritlåtar här i världen heter Dreams och är av bästa bandet någonsin Fleetwood Mac. Så fin. Så bra. armoni och vemod i ett!

För er skull, en dagens outfit till.

Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?
(Självklart så är det menat från igår).
Jag var hemma och sjuk. Hade inte någon anledning att klä på mig något särskilt, varför kommer inte de här ämnena när jag ska på kalas eller vid något annat tillfälle då jag klär upp mig? hehe hursom. Jag hade på mig en solklänning. En svart trikå slags tub med halternecksnören vid halsen och resår i midjan. Över det bar jag en stor orange/brun stickad polotröja. Jag hade tofflor i orientalisk röd stil och några hårnålar. Plus en hårklämma! Roligare än så var jag inte.

Tröttsamt!

Jag älskar hur jag ser ut. Jag skulle inte vilja se ut som någon annan (eh okej, kanske Samantha då om ni är så påstridiga..). Jag är fin och jag är vacker.
Men ibland blir jag så trött på hur jag ser ut. Likaväl som att jag blir matt på hur min sångröst låter (jo jag sjunger ju ganska mycket när inte särskilt många hör!).
Jag blir matt på sättet jag skriver. Jag skriver inte längre bra, jag blir så oerhört matt på mitt senaste inlägg om äktenskap och otrohet och allt det där. Jag har inte ens en röd tråd längre verkar det som, eller så lyckas jag bara flippa ut med meningar. Mina texter förlorar flöde och är det något som mina texter alltid har haft oavsett språk är det FLÖDE. Jag tycker inte om mina texter utan flöde. Jag tycker inte heller om när mina texter fylls av meningar utan substans. Meningar som försöker fylla någon slags funktion men enbart blir blaja och utfyllnad. Så, idag är jag trött på mitt ansikte.
Fast det är ju inte så konstigt och ingenting självdestruktivt att vara trött på sig själv med tanke att jag minst en handfull gånger per dag ser jag min spegelbild. Flera gånger hör jag mig själv sjunga och oftast går det inte en dag utan att jag skriver någonting. Jag trivs med mig själv. Jag älskar mig själv. Ingenting sarkastiskt överhuvudtaget.

Förresten så kom jag upp i tid idag. Jag kom först av alla till skolan! Jag har sovit dåligt senaste tiden och jag har varit pressad och sliten. Jag börjar återhämta mig och jag klarade skolan. Jag är stolt över mig själv!

yes I do??

Jag har alltid velat gifta mig. Å nu kanske du tänker att jag är en sådan flicka som är überflickig och alltid har drömt om sitt prinsessbröllop och ja, delvis är det väl sant.
Det är inte av religiösa skäl jag vill gifta mig utan snarare tycker jag det är ett väldigt fint sätt att bevisa sin kärlek. Det finns såklart miljontals andra sätt att visa det på som är minst lika fina men att gifta sig är på något sätt ... ja jag tycker det är fint att man lovar varandra. Här och nu. (Dock kan jag ibland se att det är lite dubbelt för att man kan ju inte lova någon att älska en annan hela sitt liv.) Man bestämmer sig helt enkelt, att nu vill jag vara med dig och det ska jag tro på för evigt. Någonting sådant.
Senaste tiden i mitt liv har jag också sätt äktenskap som någon slags trygg borg, när man väl är där med den man älskar. Man har varandra, man litar på varandra. En trygghet. Man har gått in i det med ambitionen att spendera resten av sina liv ihop och båda älskar varandra tveklöst.
När jag var elva år och mina föräldrar skiljde sig föll väl världen mer eller mindre ihop. Nej..!!! Jag och min syster som aldrig skulle flytta hemifrån utan stanna hemma och ta hand om dem. Ja, världen föll samman och inte förrän nu känner jag att jag på riktigt börjar samla ihop mig efter det. Ett hål i mitt hjärta kommer alltid att finnas. När jag tänker tillbaka på dem så kan jag inte minnas att de pussades förutom de gånger vi bad dem pussas, kanske när vi skulle åka till Gotland med pappa eller någonstans med mamma. Jag är ändå glad över, ändå om deras skilsmässa hade en väldigt dålig tajming med den ålder jag var över att jag har fina minnen som vi upplevde tillsammans. Alla resor vi reste, alla julaftnar vi firade och minnen hemifrån.
Min bästa vän jag hade för några år sedan, som det slutade sämre med (eller det slutade inte alls, utan bara försvann) upplevde en värre separation än mig. Jag tänker ofta på det och det gör mig lika uppgiven och ledsen varje gång.
Hennes familj var den ultimata kärnfamiljen. Gedigna och många erfarna år tillsammans men ändå cool. Många projekt och många barn och kanske ett till var påtänkt. Jag spenderade mycket tid hos den familjen och på ett sätt blev det som min andra familj. Jag tyckte så mycket om hennes familj, hennes föräldrar och vi hade roligt ihop. De var så ihop den familjen, det var dem mot allt.
En dag precis som vanligt hade jag sovit över hos min älskade vän. Jag klev upp tidigare än henne och åt frukost med hennes föräldrar. Allt var precis som vanligt. Glatt. Vi talade om vardagliga saker och jag minns att det var länge sedan jag hade upplevt den där stunden i min egen familj. Väldigt tidigt morgonen efter hände det dock. En min fina väns föräldrar hade sedan flera år en annan älskade än föräldern som hon levde ihop med. Vips så var kärnfamiljen krossad. Plötsligt blev allt så tydligt, alla affärsresor och alla andra små ting som skedde.
Många tårar, arga stunder och tvekan har ingen lyckats smälta händelsen. En av mina lärare som också stod familjen nära var också förvånad. det var flera år sedan. Jag vet inte vad jag är mest ledsen över angående detta. För min vän och hennes syskons skull? Känner jag mig bedragen? För att om hon gjorde det, skulle vem som helst kunna göra det och därför kan man inte lita på någon och vips så är alla monoförhållanden adhalsdj.
Vad jag vet har mina föräldrar aldrig betett sig så, åtminstone inte såvitt jag vet. Eller kanske. Förr hade jag ett väldigt kontrollbehov av att veta och mitt engagemang var stort - jag ville ju veta allt om mina föräldrars förhållande, deras svek och överenskommelser. Jag försöker att inte bry mig längre.
I alla fall. Jag känner igen den där besvikelsen på föräldrar. De träffar någon ny och i ens värld blir man sviken som aldrig förr. ÅÅÅÅh vad jag varken har lust eller ork att gå in på det.
Min förra kompis förälder är nu förlovad med sin älskade. Ännu värre.

Ett litet by the way

Ni glömmer väl inte att rösta?
Jag har även skapat en ny blogspot för ett av mina stora intressen! En Överraskning till (=



(Jaa alltså klicka på överraskning-ordet =)

C'est la vie

Ja jag vet, jag är några dagar efter. Här får ni dem! :)

Dag 12 - i min handväska
Lustigt att det blir detta inlägg idag, jag som just är på jakt efter en ny väska. Jag är så kräsen, jag hittar aldrig en ny. Eller det gör jag ju. Jag har dock tröttnat på att vara den som önskar sig dyrast saker på julafton, för så blir det alltid oavsett om jag vill det eller inte. Jag har med ljus och lykta sökt en i en bra prisklass men blir besviken varje gång jag ser dem i verkligheten.
Hur som helst har jag flera handväskor och sällan allting samlade tillsammans. Så jag tänkte att jag talar om för er vad som är viktigast i min handväska istället.

Mobil, hemnycklar och sl-kort är väl knappast någonting ovanligt, inte heller plånbok med bankomatkort och legitimation. Sedan kan jag inte heller gå hemifrån utan pappersnäsdukar. Oavsett årstid, tid på dygnet och var jag är nyser jag ständigt. Jag måste ha näsdukar i väskan. De gånger jag väljer att inte ta med mig näsdukar ångrar jag mig bittert för att då får jag bevisat hur viktigt det är. Jag vill allra helst ha ett läppstift i väskan och lypsyl. Jag är ju lite beroende av läppsaker, det har jag alltid varit och läppglans är inte min grej riktigt längre. Bara ibland!

Dag 13 - Den här veckan
Veckan har varit upp och ner. Ogiltig och giltig frånvaro. Skratt och tårar. Ingen ork och mycket lust. Orkar inte tala om den mer.

Talade jag om för er hur mycket jag älskar Without a trace? /a

Systerskap är makt!

Dag 11 - Mina syskon
Alla kommer tyvärr inte kunna känna igen sig i detta inlägg. Detta inlägg kommer aldrig i ord lyckas uttrycka mina känslor - men nu när det ändå är temat ger jag det en chans, något som jag även lovat i och med bilden jag laddade upp här någon vecka sedan.
Emmaemma Emma-li.... Var ska jag börja? Jag älskar dig så. Jag älskar inte någon lika mycket som dig. Utan dig skulle jag inte klara av någonting, aldrig ha blivit den jag blivit. Aldrig klarat mina motgångar. Aldrig utan dig.
Vi har bråkat, vi har slagits och ljugit. Jag har varit svartsjuk och avundsjuk, och det har du nog varit på mig också. En sak är säker dock. Det har alltid gått över och det har alltid löst sig. För att det är så det är med oss.
De gånger vi har bråkat så att marken har skakat och de gånger vi har skrikit så fula saker så att vi skämts lite för det har jag ringt dig senare när jag blev ledsen över något annat och då har du släppt allting och kommit på en gång. Ingen tröstar mig som du, ingen känner mig som du. För det gör ingen, ingen känner mig som du och jag vågar inte vara så mycket mig själv med någon som med dig. Ingen jag känner ger så mycket till andra som du. Ingen är så snäll som du. Ingen är så kärleksfull som du. Hur vi sitter och pratar och pratar och pratar, hur mycket vi har gått igenom med varandra och alla våra drömmar som vi drömmer tillsammans. Hur många skivor vi lyssnat på så mycket....festivaler vi har besökt och hur många timmar vi kan spendera enbart talandes om hur fin och fantastisk Brenda Chenowith är, för det förstår inte någon annan. Ibland plågar jag mig själv som värst och drömmer dagmardrömmar om vad jag skulle göra om du inte skulle finnas mer. Då vill inte jag finnas mer, rättare sagt då kan jag inte finnas mer!!!
Om jag skulle lyckas stötta dig en fjärdedels så mycket som du hade stöttat mig skulle jag vara så himla stolt över mig själv, för det skulle vara så mycket. Så mycket. Åh typiskt, nu börjar jag gråta igen när jag tänker på hur mycket jag älskar dig Emma-li joy louise!
Imorgon kanske vi blir hur osams som helst igen, man vet aldrig. Men jag vet, att vad som än händer kommer du aldrig förlora mig. Ingen är viktigare än du.
Du är så stark, smart, modig, vacker, underbar och fin. Fantastisk, rolig. Jag vill aldrig att du ska vara rädd. Aldrig ska du skämmas för dig själv. Aldrig ska någon vara dum eller elak mot dig. Då får de med mig att göra.
Jag vill ge dig alla bra konserter i världen, alla bra skivor och alla härliga och vackra bra ting. En butterkaka. Sådana där små yoghurtar. Ge dig Willow. Jag har varken mycket pengar eller mycket kontakter så det går nog inte, men om jag kunde så skulle jag.
Att ha en syster är det finaste man kan ha, och jag hoppas hjärtligt att alla hade en sådan fin syster som jag.

David.....du är egentligen min svåger-to-be men du har blivit som en bror för mig! Jag var svartsjuk på dig i början. Jag tyckte att du tog Emma-li ifrån mig så det gjorde mig ledsen och då tyckte jag inte om dig. Jag hade ju fel såklart. Du har sätt mig i mina värsta dager och ja, jag är verkligen mig själv med dig också. Du är viktig och underbar. Du gör Emma-li lyckligast och fullkomligt förgyller familjen (en sådan som du behövdes).


Ni får aldrig göra slut ;) Love u both!!
Nu: Samantha!

Dagens outfit ;)))

Dag 10 - vad jag hade på mig idag
Jag är sjuk idag. Jag var inte i skolan. Därav klädde jag inte på mig i ordentligt officiell klädnad. Jag bär alltså idag mina gråa strumpbyxor, min pappas röda cardigan. Min gråa kjol med nitar på från H&M young och min tunkia från Topshop. Min Stella McCartney for Adidas-sportbh är också såklart på!
Detta blev ett inlägg utan substans men nu vet ni i alla fall vad jag bär i skrivande stund.
Kyssspussknullkramhejdå *jag niger*

Dag 9 - Min tro
Ja, det är väl kanske lite som det där med att definiera kärlek. Svårt liksom. Jag ser mig själv som troende, jag menar att jag tror ju på någonting. Vad jag tror på varierar från dag till dag. Jag tror på människan och dess förmåga att åstadkomma och förverkliga. Jag tror på naturens kraft att förundra, lära och dess styrka. Jag tror också på någon slags gud däruppe som vakar över oss människor. Att det finns en Gud som övervakar oss är inte lika med att vi är fri från allt ansvar. Det betyder inte heller att det är en Gud som ska skydda oss från allt ont, men det gör Gud ändå ibland. Jag tror på Karma, att hur man ter sig får man tillbaka senare i livet. Jag tror på mig själv och jag tror på många människor omkring mig. Oavsett hur ens tro ser ut är den viktig och nu blir jag så jävla irriterad för att nu ser det ut som att jag sitter här och författar vad tro är. Jag har ingen jävla aning. Jag vet bara att jag tror på människor, en gud, naturen och saker man inte kan definiera.

En nästan första kyss

Dag 8 - Ett ögonblick

Vi satt på din säng och varken någon av oss förstod riktigt vad som hände. Dagen där innan hade jag suttit i en källare och spelat in för"Mitt p3" och talat om att jag älskade O'boy och att jag var olyckligt kär. Nu satt jag i din säng, med dig mittemot. Du lutade dig fram och du kysste mig. Ögonblicket jag repeterat gång på gång, om och om igen. Jag var så hopplöst kär i dig och du kysste mig.
Sedan blev det helt svart.

Dag 07 – Min bästa vän

Jag tycker om dig

.. så jag sa det. Efter att ha snurrat omkring vid centralstation mitt i natten i staden som nästan alltid sover, bland husen i staden med snötak och fria nära kaniner i varm päls. Under byggnadställning, på en bänk och bredvid. Jag ville inte spela fler spel och jag sa det som jag tänkt på senaste timmarna vi spenderat, senaste ämnena som vi talat om och på de platser vi varit
"Jag tycker mycket om dig."
Jag sa det till dig och jag vet att du hörde.

♥samantha♥

Är inte hon på bilden det vackraste, sötaste och finaste ni någonsin skådat? Om inte, säg vem. pojkvän och flickvän räknas inte. Jag vet att ni har fel. Ingen är finare än Samantha.

En dags betrakelser från en sömnlös

Dag 06 – Min dag
Igår var volontärsfesten som filmfestivalen anordnade. Jag kom inte hem förrän.. klockan kvart över fyra imorse, så ni kan ju tänka er hur denna dag har varit!
Efter att ha sovit i en halvtimme klev jag upp klockan sju och undrade om det senaste dygnet var någonting jag hade drömt. Allting kändes så konstigt. Allting var mörkt, mamma låg och sov. Nadine låg och sov. Jag var snurrig i huvudet.
Jag gjorde en frukostmacka med avocado och körsbärstomater, borstade tänderna. Jag hade låtit gårdagens smink ligga kvar på huden (det skulle få mig att skölja ansiktet.. får alltid höra "hur pigg" man blir av det. bullshit!)
Jag klädde på mig, gick ut i ett trapphus som också var släckt för ovanlighetens skull. Jag åkte till skolan. Nadine låg fortfarande och sov!
Skolan var tom på elever trots att jag i tid (eller okej, endast tio minuter senare). Jag fick tända plan två's kusliga korridor. Resterande tid i skolan spenderades i klipprum tre, i en röd fåtölj. Jag fick ont i magen, ont i huvudet, ont i munnen och alla ställen du kan tänka dig. Jag mådde illa och frös. Där fick jag tillbaka för att vara uppe så länge! Snurrig i huvudet var jag med.
Jag och Nadine tog buss fyra hem. Något som jag tyckte var extra ordinärt, men hon vevade handen och kontrade med "som om jag skulle föreslå att vi ska åka till Östermalm imorgon". Okej, jag tog det inte så illa. Hon kan ju inte hänga med i alla mysiga svängar höhö. Jag kom hem. Lena kom över. Jag la mig och sov. Jag tvångs-klev för ungefär en halvtimme sedan och åt pastasås. Den var riktigt god. Den fick mig att tänka på min och Nadine's. MMmmmmmmmmmmmm..

Kärleken är

Dag 5 - vad är kärlek?
Åååååh vad svårt. Själv avskyr jag sådana där definitioner av pretentiösa tonåringar som tror sig veta vad kärlek är. Jag tror jag vet, men det är liksom för stort för mig att beskriva det. Kärleken finns överallt. Jag hörde ett citat från Ken, töntigaste rapparen i Sverige som rappade om att han skulle våldta prinsessan, sa... vad var det han sa... "har man inga pengar så har man kärlek, har man kärlek så behöver man inga pengar" (i en dokumentär om Tanzania vill jag minnas). Kanske är det sant.
Kärleken finns och man behöver den men just vad den är är nog upp till var och en. För mig är kärlek ologiskt, fantastiskt underbart och utelämnande. Något man kan överleva utan, men som förgyller och gör livet oslagbart mycket finare och lättare att leva.
Jag vill inte leva utan kärlek, vet inte om jag skulle kunna efter att ha fått känna så mycket kärlek i mitt liv redan och jag hoppas att ingen annan heller är utan den.

International day of Agnes 2010

Somliga firar Thanksgiving... inte jag för jag firar internationella Agnes-dagen! Den händer alldeles för sällan om jag får säga det själv, och det får jag ju. Vad som händer den dagen är olika men idag har det varit en cool-lugn skön dag. Jag har lyssnat på mina favoritlåtar på spotify och sjungit med. Inte en enda falsk ton! Jag har ätit goda saker, mailat med Emma, skojat julklappar med David, tittat på julkalendern och lyssnat på jullåtar. Först och främst fick jag en väldigt härlig sovmorgon! Eller till och med lite för härlig för mig.... jag vaknade sista gången klockan halv fyra. Halv fyra! Har inte sovit så länge sedan åttan eller nian. Nu skrattar ni "äldre" säkert gott åt att jag faktiskt tycker att det var lång tid sedan men det är härligt att skratta så jag bjuder på det!
Det roligaste jag gjort idag är kanske min lilla julklappslista. Jag har surfat in på olika sidor, ritat upp lite skisser, räknat pengar och fått nya idéer. Jag har till och med samlat allt på denna lilla lista. Ja det är så fånigt, jag valde första fåniga textilen jag fann. Det var kul och praktiskt i stunden. Fortfarande kul! (försök inte att zooma in. Förhoppningsvis är det ändå för pixlit ;)
Dagen har även bestått av roliga nyheter. Rolig planering hihi.
Självklart kan jag meddela att huvudvärken varit med mig även idag. Vad vore internationella Agnes-dagen utan huvudvärken? Jag ÄR huvudvärk. Puss

fyraien

Jag ligger ju lite efter, så jag skriver de fyra som är bakom mig på en gång. Here we go!

Dag 01 – Om mig
Jag drömmer nästan varje natt, eller jag är fast besluten om att jag drömmer varje natt men jag minns dem inte mer än nästan varje natt. Jag har hela världen inframför (jo, ett ord blev det nu) mig och jag vet inte vad som ska hända. Jag tycker inte om när jag inte har kontroll över saker, en sak som jag sällan diskuterar med andra. Jag borde inte uttala mig om saker jag inte har något att säga om fast det gör jag oftast ändå.
Jag äter mycket sött, jag äter hellre någon godsak än dricker läsk. När jag har pms blir jag väldigt sugen på Coca cola men jag har ju inte pms längre så det händer inte så värst ofta.
Jag älskar mycket, och jag är inte så särskilt blyg. Jag är dock ganska så introvert och spenderar mycket och helst tiden med de jag håller närmast. Jag älskar djur. Jag skulle viga mitt liv åt djur om jag kunde. Jag älskar djur mer än människor, även om människor är lite roligare att umgås med. Jag har känslor nära till lags men har väldigt svårt för att bli arg och i sådana fall; svårt att vara arg en längre stund. Försöker att inte vara långsint, en egenskap jag tycks ha ärvt av min ena förälder. Jag förlåter väldigt snabbt, men jag glömmer aldrig.

Dag 02 – Min första kärlek
Alla vet. Näe men nästan alla som läser denna blogspot. Jag har inte skrivit om det här, jag ville inte dra in det här men vadfasen. En kille som tog mitt hjärta med storm och krossade mitt hjärta med martyrskap och utan omtanke (fast det var snarare jag som aldrig gränsade mig själv.) Det var sött och ja, jag har faktiskt kommit över det nu så nu återstår fina minnen.

Dag 03 – Mina föräldrar
De bästa i världen! Som upprör mig lite för ofta, enligt min mening. Jag lär mig mycket av dem, vad jag vill göra, hur jag vill bli och vad som är viktigt för mig. Jag älskar dem av hela mitt hjärta.

Dag 04 – Det här åt jag i dag
Jag inledde dagen med en lussekatt. Sedan åt jag upp kladdkakan jag bakade häromdagen. Sedan fick jag i mig lite pepparkaksdeg, en mandarin. Efter det lite till pepparkaksdeg och återigen en mandarin. (Det kan ha varit clementiner eller satsumas). Jag åt därefter en gryta med bönor och morötter. Jag fick ont i huvudet innan jag åt maten, som jag fortfarande har (huvudvärken) och jag tror starkt att det beror på vad jag ätit och i vilken ordning. Jag har druckit ett glas juice och senare ett glas vatten. Borde dricka mer. Det ska jag göra nu.

Vi kan knappt bärga oss till nästa dag, nästa inlägg imorgon eller hur? Kram på er

En decemberlista

till er fina läsare. Som en adventskalender+7 dagar extra får ni av mig, varje dag ett nytt tema. För att ni är söta. heh. Kramar!

Baktips

Jag orkar inte skriva om igår. Jag har ingen lust att skriva om idag. Inte för att något tråkigt har hänt (eller jovisst, att sitta på Skärmarbrinks tunnelbaneperrong klockan två på morgonen i fyrtiofem minuter minusgrader är ganska mycket tråkigt) men jag lyckades ju komma hem sen. Jag skulle dock vilja dela med mig av ett baktips:
När ni backar lussekatter så istället för att endast ha två russin i varsin spiral (eller cirklar eller...vad de nu kallas) ha i russin i hela katten, lite här och var. kanske sju åtta stycken totalt. Då blir det saftigare och lite mer liv i lussekatten!

Ett funnet minne

När jag var yngre, kanske sju-åtta år skulle jag, min storasyster och mina föräldrar åka på en av våra kommande utlandsresor. Jag minns inte vart vi var på väg, vilken årstid det var eller vad jag hade på mig. Kanske var Grekland slutdestination, troligen sommar och jag vill mig minnas att det var denna resa som jag och min syster fick varsin kamera med ett plasthölje som såg ut som en pingvin. Hur som helst, väl på Arlanda vandrade vi omkring bland dess butiker. Vi stannade till vid några skivställ, och jag tråkades ur medan min mamma stod och letade. Till slut hittade hon en skiva av en för mig okänd sångerska, för henne tror jag också, till nedsatt pris. Hon köpte skivan, jag glömde bort den och då och då spelade hon skivan (men inte särskilt ofta, jag tror inte att det blev hennes bästa skivköp genom tiderna.) Jag tyckte kvinnan på omslaget, artisten var så vacker. Jag tyckte om att titta på bilden och nog ville jag se ut som henne. Jag mindes att hon sjöng så vackert.
En dag försvann skivan, eller rättare sagt så låg inte skivan inte i fodralet när jag öppnade det. Jag glömde bort hur hon lät, hur hennes sånger lät, men mindes att hon sjöng väldigt vackert. Då och då öppnade jag skivfodralet i hopp om att skivan skulle hamnat där igen, men det gjorde den aldrig. Tillslut försvann skivfodralet utan att jag la vidare märke till det.
Då och då har skivomslaget poppat upp i mitt huvud, och min förundran över hur hon lät. Efter många om och men tog jag tillfället och minnet till fånga för en liten stund sedan, jag bestämde mig för att hitta henne. Men vad hette hon nu igen? Knappast skulle mamma minnas och inte Emma heller. Det slog mig. Izza hette hon. Inte fanns hon på spotify, inte heller på google. Jag började tänka på Vichy-tabletterna vi en gång köpte på Skansen (de finns förövrigt inte heller på google). Izza ledde mina tankar till Vichy som därpå ledde mig till... ta-da Izzy! Hon finns på google. På Spotify. Och ja visst, nu minns jag hur hon lät.

(känner ingen Elin)

Ibland gör man rätt ibland gör man fel Lev med det!

Ibland blir man ledsen. Ibland blir man hur ledsen som helst och ibland blir man så ledsen att ingenting spelar någon roll och oftast när man blir så ledsen så kan man komma över det (hoppas jag i alla fall).
Igår var jag så där himla ledsen. Jag orkade inte ta upp telefonen och ringa någon - då skulle allt bara skölja över mig ännu mer och personen jag talade med. Jag grät mer under natten och vilken befrielse det var. Idag vaknade jag upp. Jag sov. Jag orkade inte gå upp, mina ögonlock var så tunga och så tjocka, jag hade vätskebrist. Precis som vanligt på torsdagar var jag så trött. Det är någonting speciellt som händer torsdagsmornar, jag orkar aldrig gå upp då. Jag vet inte varför. Mitt huvud var tungt, jag ringde till yogastudion och sa att jag hade maginfluensan. Jag orkade inte ta hand om söta bebisar idag.
Jag gick upp. Vi blev sams. Jag sov lite till. Jag åkte till skolan och lektionen var ingen lektion. Jag fick träffa fina fina Nadine.

Izzo (H.O.V.A.). Falla fritt. Lean on me. Det är okej att gråta.

Ok, hämtat mig nu. Lyssnar på lite härlig musik, dörren är fortfarande låst
tårarna har torkat och nu räcker det med martyr-attityden! Jag mår bra. Jag är lyckligt lottad. Allt kan inte vara som man önskar att de var.
Jag vet att man måste tillåta sig själv att vara ledsen ibland, ge det tid. Inte stänga någonting inne. Det gör jag inte heller (hoppas jag) men jag har av mina tidigare erfarenheter dragit slutsatsen att blir man jävligt ledsen, så måste man ju sörja, men det hjälper fan inte att gräva ner sig och flytta ner i den där sorgen. Jag har varit där och orkar inte ner igen. Då känns det så skönt att lyssna på den där ledsnaste musiken, gömma sig under täcket i mörkret. Få vara ensam, gråta och hoppas på att någon ska hitta en. Skära sig själv, slå sig själv gång på gång i huvudet och inte äta.
Och jo visst, jag faller fortfarande dit ibland. Jag vet hur jävla skönt det är att få banka och banka på huvudet, säga till sig själv att man är värdelös och lyssna den där låten men till skillnad från då orkar jag inte förtro mig på att någon annan ska dra upp mig ur sörjan och det blir faktiskt bättre om man försöker vända på det, tänka på de fantastiska människorna omkring en och lyssna på musik man mår bra av (inte deprimerande musik där man känner igen sig lite för mycket i texterna.). Det kommer inte ha förändrats någonting imorgon, kanske är tomma löften tillbaks igen, men jag det kommer kännas lite bättre.
Så OK, precis nu hulkade jag loss alldeles ordentligt. Bra av mig! Jag önskar att Emma var här, så mycket att det gör ont, men hon är i Örebro och har det mysig å bra. Med fina David. Det är jag glad för! Love'em.


=Puss
(både en smiley och ett gulligt ord.)

Att vara älskad

Många går hur långt som helst. De gör lite vad som helst och nästan vad som helst för att få känna sig lite betydelsefull, att det faktiskt inte är helt onödigt att man finns på jorden. Jag tyckte att det var SÅ JÄVLA ÄCKLIGT förut, folk som gjorde det och så. Tills senare jag insåg att jag är precis lika äcklig och billig själv.
Om jag älskar dig ger jag dig pengar, all min tid och all skitgöra. Jag går ut med dig hund, jag mockar i ditt stal och byter blöja på ditt barn. Jag låter dig ha kul på min bekostnad, ställer in mina drömmar och ger upp mina visioner. Allt för att få lite kärlek. Jag är billig i drift, visa bara lite att du är här så är jag köpt.
Dessutom, jag kan inte heller bli arg utan blir bara ledsen och förlåter så himla supersnabbt, jag klarar ju inte att vara osams med de jag älskar. Jag är verkligen ett fynd för någon som söker någon att utnyttja. En win and win-situation, jag menar, jag kommer ju inte klaga.

Jag kanske inte är så här. men det känns så.
Aja. nu har jag i alla fall låst mitt rum för första gången sedan jag bråkade med pappa kanske 2004.
Jag skriker "lämna mig ifred din jävla hycklare!!!!!!!!!"
och det jag menar är "snälla älska mig lite bara, bara krama mig lite".

FYFAN VILKET JÄVLA KUKDÅLIGT INLÄGG DET HÄR BLEV. jag struntar att jag är så jävla ledsen och besviken. bara du älskar mig nu

Barnteve

Tro på dig själv, på dig själv för det är vad det handlar om!

Klicka på "mottot" där uppe, en länk. En länk till något urgulligt och något som jag älskade när jag var... hmm sisådär sju åtta nio tio år. Jag trodde aldrig jag skulle bli en av dem som inte mindes hur gamla de var vid en viss tidpunktshändelse, fånigt tyckte jag. Nu är jag i samma sits så jag får väl lägga ner de tankarna angående andra. I alla fall, fint klipp vars fortsättning jag värderade högt i begynnelsen av min karriär som tvtittare.

Om hon ramlar på sin lilla rumpa, du kan vara säker på att hon tjöt

Klicka på det lilla citatet, en länk till. Typiskt femman att sända sådan o-feministisk struntteve men vet ni vad? Trots den lilla obstinata feministen jag var redan då i andra klass så tycker jag om det.