diamonds are 4 ever

miss universe & absolute hunk
e&d

Karriär

Ja som ni vet brukar jag satsa högt karriärmässigt, vilket är lite underligt då jag är fullt medveten om att jag inte är någon karriärist. Det är härligt att fundera dock, och jag tror inte att något är omöjligt. Jag skulle klara av och lyckas att bli en diplomat om jag verkligen ville det och kämpade hårt.
I alla fall har jag kommit på tre saker jag skulle kunna tänka mig att arbeta med!
Åklagare - helst av allt!
Barnmorska
Polis
(Lärare)

Det viktigaste för mig är att göra skillnad. Vara med och påverka. Göra samhället bättre. Jag skulle inte stå ut med att designa klänningar eller sälja bilar.
Jag vill göra någon frisk, lindra någons smärta eller gripa en våldtäktsman to be. Låsa in honom och se till att han får stå till svars. Befinna mig på savannen i Zimbabwe och lära ungdomar hur man skyddar sig mot dödliga sjukdomar och se till så att färre dör i barnsäng där.
Jag måste hjälpa någon som behöver mig. Annars går jag under.
Synd att jag blir uttråkad när jag tänker på utbildningarna.
Karriär tråkar ut mig. Helst av allt vill jag bli författare kanske. Eller poet. Äsch. Alla yrken känns så trista. Vill inte arbeta med något..

Jag avkyr att börja en mening med orden "men" och "och". Som följande exempel;
Men jag har....
Och förresten..
Jag har fått veta att visst är det korrekt svenska att skriva så. Det känns fel för mig dock, så därför blir vissa meningar lite underliga som denna i början då ett "men" hade varit ett perfekt ord att inleda meningen med.
Så när meningen inleds konstigt är det troligen därför. Men men. Nu när det ändå är svenska jag jag väl försöka jobba på det och vänja mig. Men tro inte att det är mitt löjliga och lata påhitt!

A straight gay girl

Ja. Det är väl vad jag är. Jo det är nog det. Jag är en straight gay girl (det låter för en gångs skulle inte särskilt snyggt eller fyndigt på svenska).
Jag tror att många tror att jag är straight. Många antar nog det. Jag är ju inte någon truckerflata direkt, och inte transsexuell heller. Jag bär inte "jag är lesbisk"-pins och gjorde jag det skulle nog folk tro att jag kanske var ironisk ändå.
Jag växte upp i tron om att jag var bisexuell fast egentligen kanske för att mest för att jag inte ville stänga några dörrar. Jag tyckte ju killar var så söta. De gjorde mig upphetsad. De var snälla. Det var ju så det skulle vara!
Så förändrades allt. Fast nej det är inte sant. Saker vände och bytte håll.
Jag kan uppleva att inte så många tar det på allvar. Att jag är förvirrad, att det är en fast eller kanske att jag är uttråkad vad vet jag. Ibland vill jag bara skrika ut det så att alla hör och får veta vad jag känner. Ibland kunde jag inte bry mig mindre om vad folk tror, tänker och antar. Ibland skulle det kännas så skönt att inte vara gay och vara "vanlig". Sedan kommer jag på mig själv med att känslan jag känner är det underbaraste jag känner.

Men.. bara för det betyder det inte att jag vill flytta in i gay-communityn. Jag är inte alls sugen på att läsa genusvetenskap längre, endast 7,5 poängskursen genus och sexualitet. Jag tror inte att alla människor är gay bara för att jag är det (bara hoppas) och ja, kanske blir jag kär i en kille någon gång igen.

Merry X-mas

Jag hade en av de bästa jularna. Men vi fotade ingenting. Fast jag kommer minnas ändå.
Jag åt så goda saker. Badade i choklad. Var med de jag älskar. Fick så fina presenter. Jag ska inte skriva så mycket om dem här, fast en ska jag tala om för er som fick min själ att skaka. En L Word-bok!
Och vet ni vad? Jag ska inte ens försöka förklara för er hur glad jag blev för ni kommer ändå aldrig fatta.

young forever B!!

So baby if you love me this is how you let me know
don't ever let me go
this is how you let me know
baby

Love is the thing you know

Jag såg nyss på en video som gör mig så lycklig. Det kommer låta så cheesy imorgon när jag läser detta. Så corny. Cornish.
Videon gör mig så lycklig för att den är så fin. Imorgon bitti ska jag ladda ner den och spara den i min dator så att jag alltid kan se den.
E och D har lugnat min lilla julstressångestambivalens. Nu känns det lite bättre. Jag älskar förresten julklappar. Jag älskar att konsumera julklappar inför julen.
Åter till videon. Så fin och kärleksfull. Fylld med kärlek.
Varför blir jag alltid så känslosam på natten? Nu hör jag E och D stimma med julstök i köket. Emma skrattar (=
Jag vill så gärna se videon igen. Åtminstone lyssna. Men jag kan inte göra det. För mycket känslor. Åh det är så vacker det finaste det finaste. Men jag kan inte visa det för någon för inte någon själ jag känner kommer känna likadant.

Jag har en vän..

.. som jag beundrar. Hon är modig. Hon är stark. Hon är positiv. En stöttepelare. Jag trodde aldrig vi skulle bli så som vi är idag, att det skulle bli så starkt.
Hon är så fin. Inte bara gentemot mig, utan alla som träffar henne. Hon dömer ingen. När jag ser henne med andra själar blir jag stolt över att just hon är min bästa vän. Hon gör så många lyckliga, hon lämnar ingen åt slumpen och får med alla som fallit av. Ibland väljer jag att blunda i brist på ork, känsla eller vad vet jag men min vän glömmer inte. Hon får mig att växa och trivas. Med henne känns allt okej.
Jag vill alltid vara hennes bästa, måtte hon aldrig tröttna på mig.

Vad charmigt

Dag 21 - Ett annat ögonblick
En solig dag. Om det var sista april eller första maj minns jag inte, jag lyckades aldrig minnas vilken av datumen som var mormors födelsedag. För så var det i alla fall, mormor fyllde åttio år idag som i den dagen. Jag skulle snart få sommarlov och tillsammans med min rosa sidecut som spårat ur redan då, och med Emma-li såklart. Vi bodde fortfarande i Enskede då och vi satt och väntade vid korvkiosken vid Globen där de en gång i tiden sålde varmkorv med bröd för fem kronor. Där brukade vi svänga förbi på vägen hem, senast tror jag att det var efter att vi kommit från Gotlandsbåten.
Nu satt jag och E å väntade på att bli upphämtade av mamma +1 för att färdas till en restaurang på Biblioteksgatan. De kom och vips så var vi där bland släkt, vänner och övriga gäster på restaurangen. Nästan alla var där, förutom morfars fru och tur var väl det. Jag och E satt för ovanlighetens skull i varsin ände av lokalen, då jag hängde med mina "killkusiner". Vi talade inte alls särskilt mycket. Sist men inte minst kom födelsedagsbarnet, mormor. Hon hade nyligen fått sin senaste cellgiftsbehandling och hon hade mer ork än vanligt. Inte nog med det, det var inte längre det plågsamma leendet hon log för att rädda oss andra utan idag log hon för att idag var mormor glad.
Det var valborg den här dagen. Jag skulle träffa Charles för att vi skulle äta sushi i Björns trädgård där skulle råkat sitta inte långt ifrån en annan gammal hjärtevän från mitt håll som precis innan skulle ha sagt att min uppenbarelse såg charmig ut. E skulle träffa D kanske, om jag inte minns helt fel. Det brukar jag ju inte göra men ibland händer det ju.
Valborgsmässoafton ifjol. 2009 alltså. Då hade mormor cirkus tre månader kvar, och ändå var hon piggare än någonsin med underligt fluffigt hår. Sista april eller första maj.

A kiss to make it up :*

Dag 17 – Mitt favoritminne
Jag har så måna fina minnen. Ett minne som är väldigt väldigt speciellt är när Valter flyttade hem till oss. Oslagbart, jag hade drömt om detta sedan jag blev en tänkande själ.

Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Lite samma som innan, av mina födelsedagar som ägt rum så är de flesta väldigt minnesvärda och jag blir varm i hjärtat av att tänka på dem. De på Gotland från när jag var ganska ung är så fantastiska och många andra med men en av de härligaste på senaste år är min artonårsdag. Jag spenderade den med Emma-li, David, mamma, pappa och Valter såklart. Sovmorgon, chokladtårta och sushi-picknick och en klo i knät i en varm vanadislund. Senare gick jag och E till marie laveau och sen till mcdonalds. Nadine ringde! fast hon visste inte att det var min födelsedag mihiwhwi.

Dag 19 – Detta ångrar jag
En sak jag gjorde upprepade gånger. E och D vet denna dödshemlighet. Förut skulle den ha dödat mig. Idag skulle den inte döda mig men döma ut mig för all framtid.

Dag 20 – Den här månaden
Har inte min kropp orkat. Mitt psyke har inte orkat. Jag har slackat. Det är okej. Hopplöst trött på mig själv men jag vet att gör mitt bästa och det duger. Äntligen lite julstämningen. En väldigt speciell månad och en ganska så ospeciell månad.

a kiss to remember

Dag 16 - Min första kyss
Hm, ja det är lite blandade minnen kring det där. Jag vet inte om det jag vill minnas egentligen var en kyss, kanske var det det. Fast jag tvekar ju så det var nog inte det. Om man ska räkna med det datumet jag utan tvekan vet att det var en kyss, kanske mer av ett hångel så var det på ett disco. Förvånansvärt. Blötare än vad jag trodde. Hur kommer det sig egentligen att man tycker om det så mycket nu.
Jaja, kanske därför jag inte fallit för blondiner sedan dess.

Om jag får barn...

... som jag ska få har jag slutligen bestämt namn!
Mina döttrar ska heta
Eloise efter mamma louise och syster emma-li louise
Fanny jag började tycka det var fint plötsligt
Tallulah har jag alltid älskat

Mina söner ska heta
Ted det har jag alltid älskat och delvis efter Ted Gärdestad
Sam älskade jag även innan Without a trace
Flöde kom jag på nyss. hehe

Jag kommer inte ta någon som helst hänsyn till vad min partner tycker. Helst skulle jag vilja ha en son och dotter. Då skulle de heta Fanny Tallulah Eloise Agnes och Sam Ted ... det sista pojknanmet har jag inte kommit fram till en. Eugene kanske! Nej. Joakim kanske! Nej. Äh, det får väl den andra föräldern säga någonting om. Tilltalsnamnen ska vara Tallulah och Ted. Åh vad fint. Jag vill ha en son och en dotter. Tallulah och Ted.

I keep my visions to myself

Dag 15 - mina drömmar.
Jag skulle inte påstå att jag drömmer mer ofta än någon annan, men jag minns väldigt ofta mina drömmar. Det verkar inte andra göra. Det är ingenting man talar så ofta om i alla fall. Jag minns ofta mina drömmar som är väldigt abstrakta. Sällan har jag superkrafter och sällan händer något övernaturligt (bortsett från det faktum att jag färdas hur kvickt som helst från en plats till en annan utan att ens märka det).
Senaste tiden har min sömn som sagt inte varit så bra, vilket är ovanligt för att vara mig. Jag som alltid sover bra. Jag har problem med att koppla ned, vilket också är ovanligt för mig. Kanske för att jag börjat drömma mardrömmar.
Jag måste leta fram en av mina drömfångare för att såhär ska det inte vara. Såhär var det inte. Annars får jag köpa en ny.
Jag vet inte vad jag ska säga mer om drömmar. Det finns så mycket att säga. Jag har ett drömlexikon, mamma med men jag vet aldrig vad jag ska slå upp på. David tror inte man kan tolka drömmar, själv vet jag inte vad jag tror men jag tror ändå det.

En av mina favoritlåtar här i världen heter Dreams och är av bästa bandet någonsin Fleetwood Mac. Så fin. Så bra. armoni och vemod i ett!

För er skull, en dagens outfit till.

Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?
(Självklart så är det menat från igår).
Jag var hemma och sjuk. Hade inte någon anledning att klä på mig något särskilt, varför kommer inte de här ämnena när jag ska på kalas eller vid något annat tillfälle då jag klär upp mig? hehe hursom. Jag hade på mig en solklänning. En svart trikå slags tub med halternecksnören vid halsen och resår i midjan. Över det bar jag en stor orange/brun stickad polotröja. Jag hade tofflor i orientalisk röd stil och några hårnålar. Plus en hårklämma! Roligare än så var jag inte.

Tröttsamt!

Jag älskar hur jag ser ut. Jag skulle inte vilja se ut som någon annan (eh okej, kanske Samantha då om ni är så påstridiga..). Jag är fin och jag är vacker.
Men ibland blir jag så trött på hur jag ser ut. Likaväl som att jag blir matt på hur min sångröst låter (jo jag sjunger ju ganska mycket när inte särskilt många hör!).
Jag blir matt på sättet jag skriver. Jag skriver inte längre bra, jag blir så oerhört matt på mitt senaste inlägg om äktenskap och otrohet och allt det där. Jag har inte ens en röd tråd längre verkar det som, eller så lyckas jag bara flippa ut med meningar. Mina texter förlorar flöde och är det något som mina texter alltid har haft oavsett språk är det FLÖDE. Jag tycker inte om mina texter utan flöde. Jag tycker inte heller om när mina texter fylls av meningar utan substans. Meningar som försöker fylla någon slags funktion men enbart blir blaja och utfyllnad. Så, idag är jag trött på mitt ansikte.
Fast det är ju inte så konstigt och ingenting självdestruktivt att vara trött på sig själv med tanke att jag minst en handfull gånger per dag ser jag min spegelbild. Flera gånger hör jag mig själv sjunga och oftast går det inte en dag utan att jag skriver någonting. Jag trivs med mig själv. Jag älskar mig själv. Ingenting sarkastiskt överhuvudtaget.

Förresten så kom jag upp i tid idag. Jag kom först av alla till skolan! Jag har sovit dåligt senaste tiden och jag har varit pressad och sliten. Jag börjar återhämta mig och jag klarade skolan. Jag är stolt över mig själv!

yes I do??

Jag har alltid velat gifta mig. Å nu kanske du tänker att jag är en sådan flicka som är überflickig och alltid har drömt om sitt prinsessbröllop och ja, delvis är det väl sant.
Det är inte av religiösa skäl jag vill gifta mig utan snarare tycker jag det är ett väldigt fint sätt att bevisa sin kärlek. Det finns såklart miljontals andra sätt att visa det på som är minst lika fina men att gifta sig är på något sätt ... ja jag tycker det är fint att man lovar varandra. Här och nu. (Dock kan jag ibland se att det är lite dubbelt för att man kan ju inte lova någon att älska en annan hela sitt liv.) Man bestämmer sig helt enkelt, att nu vill jag vara med dig och det ska jag tro på för evigt. Någonting sådant.
Senaste tiden i mitt liv har jag också sätt äktenskap som någon slags trygg borg, när man väl är där med den man älskar. Man har varandra, man litar på varandra. En trygghet. Man har gått in i det med ambitionen att spendera resten av sina liv ihop och båda älskar varandra tveklöst.
När jag var elva år och mina föräldrar skiljde sig föll väl världen mer eller mindre ihop. Nej..!!! Jag och min syster som aldrig skulle flytta hemifrån utan stanna hemma och ta hand om dem. Ja, världen föll samman och inte förrän nu känner jag att jag på riktigt börjar samla ihop mig efter det. Ett hål i mitt hjärta kommer alltid att finnas. När jag tänker tillbaka på dem så kan jag inte minnas att de pussades förutom de gånger vi bad dem pussas, kanske när vi skulle åka till Gotland med pappa eller någonstans med mamma. Jag är ändå glad över, ändå om deras skilsmässa hade en väldigt dålig tajming med den ålder jag var över att jag har fina minnen som vi upplevde tillsammans. Alla resor vi reste, alla julaftnar vi firade och minnen hemifrån.
Min bästa vän jag hade för några år sedan, som det slutade sämre med (eller det slutade inte alls, utan bara försvann) upplevde en värre separation än mig. Jag tänker ofta på det och det gör mig lika uppgiven och ledsen varje gång.
Hennes familj var den ultimata kärnfamiljen. Gedigna och många erfarna år tillsammans men ändå cool. Många projekt och många barn och kanske ett till var påtänkt. Jag spenderade mycket tid hos den familjen och på ett sätt blev det som min andra familj. Jag tyckte så mycket om hennes familj, hennes föräldrar och vi hade roligt ihop. De var så ihop den familjen, det var dem mot allt.
En dag precis som vanligt hade jag sovit över hos min älskade vän. Jag klev upp tidigare än henne och åt frukost med hennes föräldrar. Allt var precis som vanligt. Glatt. Vi talade om vardagliga saker och jag minns att det var länge sedan jag hade upplevt den där stunden i min egen familj. Väldigt tidigt morgonen efter hände det dock. En min fina väns föräldrar hade sedan flera år en annan älskade än föräldern som hon levde ihop med. Vips så var kärnfamiljen krossad. Plötsligt blev allt så tydligt, alla affärsresor och alla andra små ting som skedde.
Många tårar, arga stunder och tvekan har ingen lyckats smälta händelsen. En av mina lärare som också stod familjen nära var också förvånad. det var flera år sedan. Jag vet inte vad jag är mest ledsen över angående detta. För min vän och hennes syskons skull? Känner jag mig bedragen? För att om hon gjorde det, skulle vem som helst kunna göra det och därför kan man inte lita på någon och vips så är alla monoförhållanden adhalsdj.
Vad jag vet har mina föräldrar aldrig betett sig så, åtminstone inte såvitt jag vet. Eller kanske. Förr hade jag ett väldigt kontrollbehov av att veta och mitt engagemang var stort - jag ville ju veta allt om mina föräldrars förhållande, deras svek och överenskommelser. Jag försöker att inte bry mig längre.
I alla fall. Jag känner igen den där besvikelsen på föräldrar. De träffar någon ny och i ens värld blir man sviken som aldrig förr. ÅÅÅÅh vad jag varken har lust eller ork att gå in på det.
Min förra kompis förälder är nu förlovad med sin älskade. Ännu värre.

Ett litet by the way

Ni glömmer väl inte att rösta?
Jag har även skapat en ny blogspot för ett av mina stora intressen! En Överraskning till (=



(Jaa alltså klicka på överraskning-ordet =)

C'est la vie

Ja jag vet, jag är några dagar efter. Här får ni dem! :)

Dag 12 - i min handväska
Lustigt att det blir detta inlägg idag, jag som just är på jakt efter en ny väska. Jag är så kräsen, jag hittar aldrig en ny. Eller det gör jag ju. Jag har dock tröttnat på att vara den som önskar sig dyrast saker på julafton, för så blir det alltid oavsett om jag vill det eller inte. Jag har med ljus och lykta sökt en i en bra prisklass men blir besviken varje gång jag ser dem i verkligheten.
Hur som helst har jag flera handväskor och sällan allting samlade tillsammans. Så jag tänkte att jag talar om för er vad som är viktigast i min handväska istället.

Mobil, hemnycklar och sl-kort är väl knappast någonting ovanligt, inte heller plånbok med bankomatkort och legitimation. Sedan kan jag inte heller gå hemifrån utan pappersnäsdukar. Oavsett årstid, tid på dygnet och var jag är nyser jag ständigt. Jag måste ha näsdukar i väskan. De gånger jag väljer att inte ta med mig näsdukar ångrar jag mig bittert för att då får jag bevisat hur viktigt det är. Jag vill allra helst ha ett läppstift i väskan och lypsyl. Jag är ju lite beroende av läppsaker, det har jag alltid varit och läppglans är inte min grej riktigt längre. Bara ibland!

Dag 13 - Den här veckan
Veckan har varit upp och ner. Ogiltig och giltig frånvaro. Skratt och tårar. Ingen ork och mycket lust. Orkar inte tala om den mer.

Talade jag om för er hur mycket jag älskar Without a trace? /a

Systerskap är makt!

Dag 11 - Mina syskon
Alla kommer tyvärr inte kunna känna igen sig i detta inlägg. Detta inlägg kommer aldrig i ord lyckas uttrycka mina känslor - men nu när det ändå är temat ger jag det en chans, något som jag även lovat i och med bilden jag laddade upp här någon vecka sedan.
Emmaemma Emma-li.... Var ska jag börja? Jag älskar dig så. Jag älskar inte någon lika mycket som dig. Utan dig skulle jag inte klara av någonting, aldrig ha blivit den jag blivit. Aldrig klarat mina motgångar. Aldrig utan dig.
Vi har bråkat, vi har slagits och ljugit. Jag har varit svartsjuk och avundsjuk, och det har du nog varit på mig också. En sak är säker dock. Det har alltid gått över och det har alltid löst sig. För att det är så det är med oss.
De gånger vi har bråkat så att marken har skakat och de gånger vi har skrikit så fula saker så att vi skämts lite för det har jag ringt dig senare när jag blev ledsen över något annat och då har du släppt allting och kommit på en gång. Ingen tröstar mig som du, ingen känner mig som du. För det gör ingen, ingen känner mig som du och jag vågar inte vara så mycket mig själv med någon som med dig. Ingen jag känner ger så mycket till andra som du. Ingen är så snäll som du. Ingen är så kärleksfull som du. Hur vi sitter och pratar och pratar och pratar, hur mycket vi har gått igenom med varandra och alla våra drömmar som vi drömmer tillsammans. Hur många skivor vi lyssnat på så mycket....festivaler vi har besökt och hur många timmar vi kan spendera enbart talandes om hur fin och fantastisk Brenda Chenowith är, för det förstår inte någon annan. Ibland plågar jag mig själv som värst och drömmer dagmardrömmar om vad jag skulle göra om du inte skulle finnas mer. Då vill inte jag finnas mer, rättare sagt då kan jag inte finnas mer!!!
Om jag skulle lyckas stötta dig en fjärdedels så mycket som du hade stöttat mig skulle jag vara så himla stolt över mig själv, för det skulle vara så mycket. Så mycket. Åh typiskt, nu börjar jag gråta igen när jag tänker på hur mycket jag älskar dig Emma-li joy louise!
Imorgon kanske vi blir hur osams som helst igen, man vet aldrig. Men jag vet, att vad som än händer kommer du aldrig förlora mig. Ingen är viktigare än du.
Du är så stark, smart, modig, vacker, underbar och fin. Fantastisk, rolig. Jag vill aldrig att du ska vara rädd. Aldrig ska du skämmas för dig själv. Aldrig ska någon vara dum eller elak mot dig. Då får de med mig att göra.
Jag vill ge dig alla bra konserter i världen, alla bra skivor och alla härliga och vackra bra ting. En butterkaka. Sådana där små yoghurtar. Ge dig Willow. Jag har varken mycket pengar eller mycket kontakter så det går nog inte, men om jag kunde så skulle jag.
Att ha en syster är det finaste man kan ha, och jag hoppas hjärtligt att alla hade en sådan fin syster som jag.

David.....du är egentligen min svåger-to-be men du har blivit som en bror för mig! Jag var svartsjuk på dig i början. Jag tyckte att du tog Emma-li ifrån mig så det gjorde mig ledsen och då tyckte jag inte om dig. Jag hade ju fel såklart. Du har sätt mig i mina värsta dager och ja, jag är verkligen mig själv med dig också. Du är viktig och underbar. Du gör Emma-li lyckligast och fullkomligt förgyller familjen (en sådan som du behövdes).


Ni får aldrig göra slut ;) Love u both!!
Nu: Samantha!

Dagens outfit ;)))

Dag 10 - vad jag hade på mig idag
Jag är sjuk idag. Jag var inte i skolan. Därav klädde jag inte på mig i ordentligt officiell klädnad. Jag bär alltså idag mina gråa strumpbyxor, min pappas röda cardigan. Min gråa kjol med nitar på från H&M young och min tunkia från Topshop. Min Stella McCartney for Adidas-sportbh är också såklart på!
Detta blev ett inlägg utan substans men nu vet ni i alla fall vad jag bär i skrivande stund.
Kyssspussknullkramhejdå *jag niger*

Dag 9 - Min tro
Ja, det är väl kanske lite som det där med att definiera kärlek. Svårt liksom. Jag ser mig själv som troende, jag menar att jag tror ju på någonting. Vad jag tror på varierar från dag till dag. Jag tror på människan och dess förmåga att åstadkomma och förverkliga. Jag tror på naturens kraft att förundra, lära och dess styrka. Jag tror också på någon slags gud däruppe som vakar över oss människor. Att det finns en Gud som övervakar oss är inte lika med att vi är fri från allt ansvar. Det betyder inte heller att det är en Gud som ska skydda oss från allt ont, men det gör Gud ändå ibland. Jag tror på Karma, att hur man ter sig får man tillbaka senare i livet. Jag tror på mig själv och jag tror på många människor omkring mig. Oavsett hur ens tro ser ut är den viktig och nu blir jag så jävla irriterad för att nu ser det ut som att jag sitter här och författar vad tro är. Jag har ingen jävla aning. Jag vet bara att jag tror på människor, en gud, naturen och saker man inte kan definiera.

En nästan första kyss

Dag 8 - Ett ögonblick

Vi satt på din säng och varken någon av oss förstod riktigt vad som hände. Dagen där innan hade jag suttit i en källare och spelat in för"Mitt p3" och talat om att jag älskade O'boy och att jag var olyckligt kär. Nu satt jag i din säng, med dig mittemot. Du lutade dig fram och du kysste mig. Ögonblicket jag repeterat gång på gång, om och om igen. Jag var så hopplöst kär i dig och du kysste mig.
Sedan blev det helt svart.

Dag 07 – Min bästa vän

Jag tycker om dig

.. så jag sa det. Efter att ha snurrat omkring vid centralstation mitt i natten i staden som nästan alltid sover, bland husen i staden med snötak och fria nära kaniner i varm päls. Under byggnadställning, på en bänk och bredvid. Jag ville inte spela fler spel och jag sa det som jag tänkt på senaste timmarna vi spenderat, senaste ämnena som vi talat om och på de platser vi varit
"Jag tycker mycket om dig."
Jag sa det till dig och jag vet att du hörde.

♥samantha♥

Är inte hon på bilden det vackraste, sötaste och finaste ni någonsin skådat? Om inte, säg vem. pojkvän och flickvän räknas inte. Jag vet att ni har fel. Ingen är finare än Samantha.

En dags betrakelser från en sömnlös

Dag 06 – Min dag
Igår var volontärsfesten som filmfestivalen anordnade. Jag kom inte hem förrän.. klockan kvart över fyra imorse, så ni kan ju tänka er hur denna dag har varit!
Efter att ha sovit i en halvtimme klev jag upp klockan sju och undrade om det senaste dygnet var någonting jag hade drömt. Allting kändes så konstigt. Allting var mörkt, mamma låg och sov. Nadine låg och sov. Jag var snurrig i huvudet.
Jag gjorde en frukostmacka med avocado och körsbärstomater, borstade tänderna. Jag hade låtit gårdagens smink ligga kvar på huden (det skulle få mig att skölja ansiktet.. får alltid höra "hur pigg" man blir av det. bullshit!)
Jag klädde på mig, gick ut i ett trapphus som också var släckt för ovanlighetens skull. Jag åkte till skolan. Nadine låg fortfarande och sov!
Skolan var tom på elever trots att jag i tid (eller okej, endast tio minuter senare). Jag fick tända plan två's kusliga korridor. Resterande tid i skolan spenderades i klipprum tre, i en röd fåtölj. Jag fick ont i magen, ont i huvudet, ont i munnen och alla ställen du kan tänka dig. Jag mådde illa och frös. Där fick jag tillbaka för att vara uppe så länge! Snurrig i huvudet var jag med.
Jag och Nadine tog buss fyra hem. Något som jag tyckte var extra ordinärt, men hon vevade handen och kontrade med "som om jag skulle föreslå att vi ska åka till Östermalm imorgon". Okej, jag tog det inte så illa. Hon kan ju inte hänga med i alla mysiga svängar höhö. Jag kom hem. Lena kom över. Jag la mig och sov. Jag tvångs-klev för ungefär en halvtimme sedan och åt pastasås. Den var riktigt god. Den fick mig att tänka på min och Nadine's. MMmmmmmmmmmmmm..

Kärleken är

Dag 5 - vad är kärlek?
Åååååh vad svårt. Själv avskyr jag sådana där definitioner av pretentiösa tonåringar som tror sig veta vad kärlek är. Jag tror jag vet, men det är liksom för stort för mig att beskriva det. Kärleken finns överallt. Jag hörde ett citat från Ken, töntigaste rapparen i Sverige som rappade om att han skulle våldta prinsessan, sa... vad var det han sa... "har man inga pengar så har man kärlek, har man kärlek så behöver man inga pengar" (i en dokumentär om Tanzania vill jag minnas). Kanske är det sant.
Kärleken finns och man behöver den men just vad den är är nog upp till var och en. För mig är kärlek ologiskt, fantastiskt underbart och utelämnande. Något man kan överleva utan, men som förgyller och gör livet oslagbart mycket finare och lättare att leva.
Jag vill inte leva utan kärlek, vet inte om jag skulle kunna efter att ha fått känna så mycket kärlek i mitt liv redan och jag hoppas att ingen annan heller är utan den.

International day of Agnes 2010

Somliga firar Thanksgiving... inte jag för jag firar internationella Agnes-dagen! Den händer alldeles för sällan om jag får säga det själv, och det får jag ju. Vad som händer den dagen är olika men idag har det varit en cool-lugn skön dag. Jag har lyssnat på mina favoritlåtar på spotify och sjungit med. Inte en enda falsk ton! Jag har ätit goda saker, mailat med Emma, skojat julklappar med David, tittat på julkalendern och lyssnat på jullåtar. Först och främst fick jag en väldigt härlig sovmorgon! Eller till och med lite för härlig för mig.... jag vaknade sista gången klockan halv fyra. Halv fyra! Har inte sovit så länge sedan åttan eller nian. Nu skrattar ni "äldre" säkert gott åt att jag faktiskt tycker att det var lång tid sedan men det är härligt att skratta så jag bjuder på det!
Det roligaste jag gjort idag är kanske min lilla julklappslista. Jag har surfat in på olika sidor, ritat upp lite skisser, räknat pengar och fått nya idéer. Jag har till och med samlat allt på denna lilla lista. Ja det är så fånigt, jag valde första fåniga textilen jag fann. Det var kul och praktiskt i stunden. Fortfarande kul! (försök inte att zooma in. Förhoppningsvis är det ändå för pixlit ;)
Dagen har även bestått av roliga nyheter. Rolig planering hihi.
Självklart kan jag meddela att huvudvärken varit med mig även idag. Vad vore internationella Agnes-dagen utan huvudvärken? Jag ÄR huvudvärk. Puss

fyraien

Jag ligger ju lite efter, så jag skriver de fyra som är bakom mig på en gång. Here we go!

Dag 01 – Om mig
Jag drömmer nästan varje natt, eller jag är fast besluten om att jag drömmer varje natt men jag minns dem inte mer än nästan varje natt. Jag har hela världen inframför (jo, ett ord blev det nu) mig och jag vet inte vad som ska hända. Jag tycker inte om när jag inte har kontroll över saker, en sak som jag sällan diskuterar med andra. Jag borde inte uttala mig om saker jag inte har något att säga om fast det gör jag oftast ändå.
Jag äter mycket sött, jag äter hellre någon godsak än dricker läsk. När jag har pms blir jag väldigt sugen på Coca cola men jag har ju inte pms längre så det händer inte så värst ofta.
Jag älskar mycket, och jag är inte så särskilt blyg. Jag är dock ganska så introvert och spenderar mycket och helst tiden med de jag håller närmast. Jag älskar djur. Jag skulle viga mitt liv åt djur om jag kunde. Jag älskar djur mer än människor, även om människor är lite roligare att umgås med. Jag har känslor nära till lags men har väldigt svårt för att bli arg och i sådana fall; svårt att vara arg en längre stund. Försöker att inte vara långsint, en egenskap jag tycks ha ärvt av min ena förälder. Jag förlåter väldigt snabbt, men jag glömmer aldrig.

Dag 02 – Min första kärlek
Alla vet. Näe men nästan alla som läser denna blogspot. Jag har inte skrivit om det här, jag ville inte dra in det här men vadfasen. En kille som tog mitt hjärta med storm och krossade mitt hjärta med martyrskap och utan omtanke (fast det var snarare jag som aldrig gränsade mig själv.) Det var sött och ja, jag har faktiskt kommit över det nu så nu återstår fina minnen.

Dag 03 – Mina föräldrar
De bästa i världen! Som upprör mig lite för ofta, enligt min mening. Jag lär mig mycket av dem, vad jag vill göra, hur jag vill bli och vad som är viktigt för mig. Jag älskar dem av hela mitt hjärta.

Dag 04 – Det här åt jag i dag
Jag inledde dagen med en lussekatt. Sedan åt jag upp kladdkakan jag bakade häromdagen. Sedan fick jag i mig lite pepparkaksdeg, en mandarin. Efter det lite till pepparkaksdeg och återigen en mandarin. (Det kan ha varit clementiner eller satsumas). Jag åt därefter en gryta med bönor och morötter. Jag fick ont i huvudet innan jag åt maten, som jag fortfarande har (huvudvärken) och jag tror starkt att det beror på vad jag ätit och i vilken ordning. Jag har druckit ett glas juice och senare ett glas vatten. Borde dricka mer. Det ska jag göra nu.

Vi kan knappt bärga oss till nästa dag, nästa inlägg imorgon eller hur? Kram på er

En decemberlista

till er fina läsare. Som en adventskalender+7 dagar extra får ni av mig, varje dag ett nytt tema. För att ni är söta. heh. Kramar!

Baktips

Jag orkar inte skriva om igår. Jag har ingen lust att skriva om idag. Inte för att något tråkigt har hänt (eller jovisst, att sitta på Skärmarbrinks tunnelbaneperrong klockan två på morgonen i fyrtiofem minuter minusgrader är ganska mycket tråkigt) men jag lyckades ju komma hem sen. Jag skulle dock vilja dela med mig av ett baktips:
När ni backar lussekatter så istället för att endast ha två russin i varsin spiral (eller cirklar eller...vad de nu kallas) ha i russin i hela katten, lite här och var. kanske sju åtta stycken totalt. Då blir det saftigare och lite mer liv i lussekatten!

Ett funnet minne

När jag var yngre, kanske sju-åtta år skulle jag, min storasyster och mina föräldrar åka på en av våra kommande utlandsresor. Jag minns inte vart vi var på väg, vilken årstid det var eller vad jag hade på mig. Kanske var Grekland slutdestination, troligen sommar och jag vill mig minnas att det var denna resa som jag och min syster fick varsin kamera med ett plasthölje som såg ut som en pingvin. Hur som helst, väl på Arlanda vandrade vi omkring bland dess butiker. Vi stannade till vid några skivställ, och jag tråkades ur medan min mamma stod och letade. Till slut hittade hon en skiva av en för mig okänd sångerska, för henne tror jag också, till nedsatt pris. Hon köpte skivan, jag glömde bort den och då och då spelade hon skivan (men inte särskilt ofta, jag tror inte att det blev hennes bästa skivköp genom tiderna.) Jag tyckte kvinnan på omslaget, artisten var så vacker. Jag tyckte om att titta på bilden och nog ville jag se ut som henne. Jag mindes att hon sjöng så vackert.
En dag försvann skivan, eller rättare sagt så låg inte skivan inte i fodralet när jag öppnade det. Jag glömde bort hur hon lät, hur hennes sånger lät, men mindes att hon sjöng väldigt vackert. Då och då öppnade jag skivfodralet i hopp om att skivan skulle hamnat där igen, men det gjorde den aldrig. Tillslut försvann skivfodralet utan att jag la vidare märke till det.
Då och då har skivomslaget poppat upp i mitt huvud, och min förundran över hur hon lät. Efter många om och men tog jag tillfället och minnet till fånga för en liten stund sedan, jag bestämde mig för att hitta henne. Men vad hette hon nu igen? Knappast skulle mamma minnas och inte Emma heller. Det slog mig. Izza hette hon. Inte fanns hon på spotify, inte heller på google. Jag började tänka på Vichy-tabletterna vi en gång köpte på Skansen (de finns förövrigt inte heller på google). Izza ledde mina tankar till Vichy som därpå ledde mig till... ta-da Izzy! Hon finns på google. På Spotify. Och ja visst, nu minns jag hur hon lät.

(känner ingen Elin)

Ibland gör man rätt ibland gör man fel Lev med det!

Ibland blir man ledsen. Ibland blir man hur ledsen som helst och ibland blir man så ledsen att ingenting spelar någon roll och oftast när man blir så ledsen så kan man komma över det (hoppas jag i alla fall).
Igår var jag så där himla ledsen. Jag orkade inte ta upp telefonen och ringa någon - då skulle allt bara skölja över mig ännu mer och personen jag talade med. Jag grät mer under natten och vilken befrielse det var. Idag vaknade jag upp. Jag sov. Jag orkade inte gå upp, mina ögonlock var så tunga och så tjocka, jag hade vätskebrist. Precis som vanligt på torsdagar var jag så trött. Det är någonting speciellt som händer torsdagsmornar, jag orkar aldrig gå upp då. Jag vet inte varför. Mitt huvud var tungt, jag ringde till yogastudion och sa att jag hade maginfluensan. Jag orkade inte ta hand om söta bebisar idag.
Jag gick upp. Vi blev sams. Jag sov lite till. Jag åkte till skolan och lektionen var ingen lektion. Jag fick träffa fina fina Nadine.

Izzo (H.O.V.A.). Falla fritt. Lean on me. Det är okej att gråta.

Ok, hämtat mig nu. Lyssnar på lite härlig musik, dörren är fortfarande låst
tårarna har torkat och nu räcker det med martyr-attityden! Jag mår bra. Jag är lyckligt lottad. Allt kan inte vara som man önskar att de var.
Jag vet att man måste tillåta sig själv att vara ledsen ibland, ge det tid. Inte stänga någonting inne. Det gör jag inte heller (hoppas jag) men jag har av mina tidigare erfarenheter dragit slutsatsen att blir man jävligt ledsen, så måste man ju sörja, men det hjälper fan inte att gräva ner sig och flytta ner i den där sorgen. Jag har varit där och orkar inte ner igen. Då känns det så skönt att lyssna på den där ledsnaste musiken, gömma sig under täcket i mörkret. Få vara ensam, gråta och hoppas på att någon ska hitta en. Skära sig själv, slå sig själv gång på gång i huvudet och inte äta.
Och jo visst, jag faller fortfarande dit ibland. Jag vet hur jävla skönt det är att få banka och banka på huvudet, säga till sig själv att man är värdelös och lyssna den där låten men till skillnad från då orkar jag inte förtro mig på att någon annan ska dra upp mig ur sörjan och det blir faktiskt bättre om man försöker vända på det, tänka på de fantastiska människorna omkring en och lyssna på musik man mår bra av (inte deprimerande musik där man känner igen sig lite för mycket i texterna.). Det kommer inte ha förändrats någonting imorgon, kanske är tomma löften tillbaks igen, men jag det kommer kännas lite bättre.
Så OK, precis nu hulkade jag loss alldeles ordentligt. Bra av mig! Jag önskar att Emma var här, så mycket att det gör ont, men hon är i Örebro och har det mysig å bra. Med fina David. Det är jag glad för! Love'em.


=Puss
(både en smiley och ett gulligt ord.)

Att vara älskad

Många går hur långt som helst. De gör lite vad som helst och nästan vad som helst för att få känna sig lite betydelsefull, att det faktiskt inte är helt onödigt att man finns på jorden. Jag tyckte att det var SÅ JÄVLA ÄCKLIGT förut, folk som gjorde det och så. Tills senare jag insåg att jag är precis lika äcklig och billig själv.
Om jag älskar dig ger jag dig pengar, all min tid och all skitgöra. Jag går ut med dig hund, jag mockar i ditt stal och byter blöja på ditt barn. Jag låter dig ha kul på min bekostnad, ställer in mina drömmar och ger upp mina visioner. Allt för att få lite kärlek. Jag är billig i drift, visa bara lite att du är här så är jag köpt.
Dessutom, jag kan inte heller bli arg utan blir bara ledsen och förlåter så himla supersnabbt, jag klarar ju inte att vara osams med de jag älskar. Jag är verkligen ett fynd för någon som söker någon att utnyttja. En win and win-situation, jag menar, jag kommer ju inte klaga.

Jag kanske inte är så här. men det känns så.
Aja. nu har jag i alla fall låst mitt rum för första gången sedan jag bråkade med pappa kanske 2004.
Jag skriker "lämna mig ifred din jävla hycklare!!!!!!!!!"
och det jag menar är "snälla älska mig lite bara, bara krama mig lite".

FYFAN VILKET JÄVLA KUKDÅLIGT INLÄGG DET HÄR BLEV. jag struntar att jag är så jävla ledsen och besviken. bara du älskar mig nu

Barnteve

Tro på dig själv, på dig själv för det är vad det handlar om!

Klicka på "mottot" där uppe, en länk. En länk till något urgulligt och något som jag älskade när jag var... hmm sisådär sju åtta nio tio år. Jag trodde aldrig jag skulle bli en av dem som inte mindes hur gamla de var vid en viss tidpunktshändelse, fånigt tyckte jag. Nu är jag i samma sits så jag får väl lägga ner de tankarna angående andra. I alla fall, fint klipp vars fortsättning jag värderade högt i begynnelsen av min karriär som tvtittare.

Om hon ramlar på sin lilla rumpa, du kan vara säker på att hon tjöt

Klicka på det lilla citatet, en länk till. Typiskt femman att sända sådan o-feministisk struntteve men vet ni vad? Trots den lilla obstinata feministen jag var redan då i andra klass så tycker jag om det.

Såhär lyder en konversation mellan mig och pappa varje gång vi ses, oftast när vi ser något dåligt på tv och inser att just kanske så blir det i år.

P: Tror du Emma och David är här i år?
A: Man vet aldrig.. kanske stannar de i Örebro. Tror de ville testa och fira jul ensamma.
P: ....men jag tror de kommer fira jul här. (önsketänkande)
A: Ja det tror jag med, tråkigt att vara själva. De vill nog vara här så kan vi spela spel och sådant mysigt (önsketänkande)
P: .....
A: .....
P: Tänk, då blir det vara vi två. Eller tre (Valter inräknad). Två julklappar. Sedan åker du till mamma och så har ni två julklappar där. Trist!
A: Ja som ett riktigt ensamt skilsmässobarn, he.
P: Hahaha ja.
Byter ämne.

Jag är fin

...men särskilt idag. Jag hade för ovanlighetens skulle inte planerat vad jag skulle klä mig idag, denna långa skoldag. Något varmt ville jag ha, särskilt då jag skulle åka till dagis och hämta en viss liten kille. Promenaden hem därifrån är redig och kall! Sedan ville jag ha något fint på mig. Just då plingade mobilen till, ett sms landade i inkorgen. Min lärare har blivit sjuk. Alltså ingen lektion förrän klockan kvart i ett! Oh vad skönt att sova vidare en stund.
Hur som haver gick jag senare upp utvilad för en gångs skull. (Hade sätt säsong tre's sista avsnitt av WaT, dödstrött typ med andra ord).
Jag gick upp. Ville inte ha manchester, ville inte. Hittade ett par ursnygga jeans (ägaren vill troligen vara anonym). Tycker ju inte om jeans och byxor egentligen, men i dessa fick jag en väldigt läcker rumpa. Annan klädsel överflödig, (okej då, Whyred-ullisen och second hand-blusen jag fick julen i Enskede några år sedan plus Rosa-vita-Adidasskorna).
Mitt hår föll så vackert, hela dagen.
Kanske var det för att min rumpa var extra fin. Kanske var det mina nya foundation. Kanske var det mitt hår. Kanske var det min goda frukost. Kanske var det mitt hår. Jag vet att jag är fin annars också, men idag kändes allt himla bra (på insidan också).

Obs! Hade ingen bh på mig. sällan det händer sedan "bränn bhn-kampanjen" i åttonde klass som höll... ungefär 20 veckor.....

Titta vad söt hon har blivit.

Jag...

vill äta något riktigt gott. Jag vill göra något riktigt roligt. Jag vill klä på mig något riktigt skönt och jag vill inte vara kissnödig. Jag vill få manikyr och jag vill köpa fina julklappar. Jag vill att Emma och David kommer tillbaka och spelar spel. Se på Ensam mamma söker-finalen och bara ha det.
Jag vill ha en glassbunke och vara sugen på den, jag vill sova men vara vaken för att minnas hur det känns och jag vill bara att djuren alltid ska ha det finast och bäst och bra.

Men äsch då, det spelar ju ingen roll om femtio år.

(Jag har det väldigt bra, jag påstår inget annat men ni förstår eller så gör ni inte det och då är det väl strunt samma :)

Ja varför hon är så vacker och fin behöver jag väl knappast förklara för er men varför hon är så fantastisk och världens bästa systeryster ska jag förklara för er en annan dag. imorgon kanske.

Vara vara vara vänner (tala om allt vi kan väl..../../)

Vem var din allra första vän (som du minns)? Är ni fortfarande vänner?
Carl! Ja, sporadiskt. Vi ses ibland. Han säger att han inte litar på mig. Tar det inte på så stort allvar lix.

Vem av dina vänner har du känt allra längst?
Agnes T, skulle jag tro. Av riktiga vänner lix. Eller Agnes E-A.

Hur många bästa vänner har du?
Två!

Vad brukar du och dina vänner prata om oftast (i procent)?
När jag talar med Agnes T talar vi mest om vad som hänt senast, hur allt känns och vad vi vill och hur det ser ut (vi hinner inte ses så ofta). Nadine å andra sidan talar jag med om sexdrömmar, om hur jävla mycket det känns just nu och att jag är så jävla sugen på att äta på donken (tack Gud för att hon har comviq).

Vad är det värsta en vän gjort mot dig?
En vän som jag höll alldeles för kär utnyttjade mig på nästan alla sätt och vis (men hon förstod det nog inte ens).

Vem av dina vänner vet mest om dig?
Agnes T känner mig utan. Och innan. Nadine vet väldigt, nästan precis allt.

Har du några killkompisar?
Ja! jag hade dock fler förut.

Är du öppen för att lära känna nya vänner nu i vuxen ålder eller känner du att det "räcker"?
Jag är ju inte vuxen. (eller jovisst, enligt lag hehe.) Jag har mina fina vänner och jag behöver inga fler, å andra sidan älskar jag att få nya vänner. Jag behöver lite nya bekantskaper då och då att ta del av.

Vilken egenskap uppskattar du allra mest hos en vän?
Lojalitet! Att alltid finnas där.

Tycker du det är viktigt att vänner är superärliga mot varandra? (typ någon frågar: tycker du att de här skorna är fina?)
Nej. Om jag frågar "ska jag välja denna kavaj eller den där?" vill jag såklart ha ett ärligt svar, men helst vill jag nog bara ha det svaret som jag tycker att min vän borde förstå att jag vill höra. Men när det inte gäller angående ytligheter så Självklart.

Hur är du som vän tror du själv?
Knepig, men trofast!

Hur gillar du att umgås – i gäng flera stycken eller one to one?
Jag har väldigt svårt att umgås i gäng, jag tycker inte om det alls nästan. One to one.

Välj två av dina nära vänner och berätta om hur du lärde känna dem?
Agnes T. Vi hade en gemensam bästis i femte klass, Anni. Anni och Agnes hade varit bästisar hur länge som helst och i början ville inte Agnes acceptera mig. Vi blev ihopsatta bästisar och visst, det funkade finfint men lite väl påtvingat var det för oss. Vi gled ifrån varandra, umgicks bredvid kan man väl säga men lite samma personer men aldrig med varandra. Sedan möttes vi lite innan jul i nionde klass och föll pladask.
Nadine. Vi gick i samma klass ett drygt ett och ett halvt år. Plötsligt händer det. Plötsligt inser jag hur fantastisk hon är på alla sätt och vis. Hon sa "jag är så jääääävla naturlig" och jag sa "det finns hur många sätt att göra det på som helst" och sedan dess har vi ställt dumma frågor och hon är en bästa vän.

Vad bråkar du oftast om med dina vänner?
Jag blir sällan arg på vänner, oftast bara irriterad på dem när de inte ens är med. Så nej, inte särskilt ofta alls.

Vad brukar du oftast göra med dina vänner?
Jag och Nadine sysslar väl med allt?

Hur enkelt släpper du in nya bekantskaper i ditt liv?
Nya bekantskaper, hur lätt som helst! Förut överböljade mitt liv av bekantskaper och kompisar. Sedan slutade jag orka, så inte lika lätt längre men jag har ju väldigt många kompisar. Vänner dock - superduper himla svårt.

Säg en svensk kändis du skulle vilja vara vän med och varför?
My Rylander. Just det, henne är jag redan vän med. Fytusan vilken tur jag är, för hon är helt jävla underbar.

Luftslottet som sprängdes

Jag har blivit bättre med mina förväntningar. Jag menar förr, då det var som värst. Jag önskade någonting, och fick 0.00009 procents chans att det skulle slå in. Jag började planera, hoppas och tro. Det ska ju slå in! Fylld av förväntan mötte jag livets alla problem med ro och tänkte "det ordnar sig... det där ska ju hända!". Sedan efter, så jävla besviken blev jag när det inte hände.
Äsch fyfan vad jag hatar förväntningar. Jag slutade förvänta mig saker. Det blev bättre. Tills jag är så jävla dum i huvudet och faktiskt låter förväntningarna ta över igen. Så jävla dumt och ännu dummare nu när den här texten blev så jävla sugig.lksfjaldjalsdjlsdj


OK, så arg är jag inte. Bara lite trött och besviken.

Idag är en bra dag

I första ring läste jag Kultur och idé-historia, en kurs som sträcker sig både över årskurs ett och två i min skola. Jag hade en grekisk lärare. I början av terminen sa hon till mig "jag ser fram emot att få ha dig som elev, du verkar tycka om att läsa!". Vad hon inte visste då var att jag är inte en sådan som oftast kan prestera mitt yttersta på prov. Jag tycker det är väldigt svårt att få fram min kunskap på de där papperna och frågorna... oklart varför. När jag senare skulle få tillbaka mitt första prov som jag gjort i kursen följde jag henne till lärarrummet och hon utbrast i ett "ojdå....." på sin fina brytning. Ett IG. Inte alls vad hon hade tänkt sig. Jag tappade hoppet på den kursen och levererade IG efter IG om jag ens skrev proven. Tack Gud för att en annan lärare fortsatte att undervisa i ämnet året därpå, och gav mig ett betyg till trots då jag ännu mindre bjöd på mina insikter (han var ju medveten om att de fanns där inne ändå).
Nu när jag började årskurs tre fick jag beskedet om samma gamla lärare från ettan skulle undervisa. Jag blev ganska så.. pessimistisk angående detta och kände mig ganska så körd i även detta ämne. Nej, det skulle ju gå bra det här!! Tusan. Vårt första prov handlade om Judendomen och Kristendomen. Jag studerade inte så mycket som jag tänkt (precis som vanligt med andra ord) och väl på provet kom jag inte ens på alla svar. Jag svarade dock på alla frågor, man jag ju alltid hoppas att man gissat rätt. Jag lämnade in provet, och läraren som redan börjat rätta proven då skrattade och tyckte synd om oss, vår lilla klass. Ingen hade lyssnat på föreläsningarna. Ingen hade pluggat till provet. Det var kört!
Veckan därpå (förra veckan) fick vi tillbaka proven. Då var jag egentligen sjuk, dock hade jag och Emma tagit oss en tur till Globen. Idag hade vi religionslektion igen. När jag satt mig ner vid min bänk såg jag hur min lärare även idag satt och delade ut proven. Hon ropade mitt namn. Jag bävade. Jag ville inte gå fram och få mig IG i handen. Jag gick fram. Fick provet. Tittade på provet. Men vänta, vad nu, vad står det???? Vg???? VG+! För bra för att vara sant. Jag orkade inte ens bry mig om, reflektera över vad som skulle gjort mitt prov till ett MVG. Jag fick ett VG med ett plus och jag kunde inte vara gladare över det. (Även Nadine, som inte heller är en provtjej fick VG+. We go girl!!)
Sedan fick jag träffa Oskar! Se Valters dagis! Emma kommer vara hemma snart!

Nadine Nadine. Nadine-fin. Nadie-vitamin. Nadine så keen. Nadine e jättesweet. Nä nu behöver jag hjälp med att komma på ett blogspotnamn till fröken fräken

hon vill heta lycklig.blogspot.com. Det var upptaget (som tur är)
Lite väl corny tycker ni inte?....

Rebel without a cause -> Rebel without a trace

Jag vill äta en baguettemacka. Jag vill dricka juice. Jag vet inte om jag är sugen egentligen men jag vill känna någon god smak i min mun. Jag vill känna känslan av att äta något riktigt gott. Jag vill inte sova och vakna upp till skolan imorgon. Jag vill försvinna in i Without a trace och glömma den här världen (ta med mig mina närmaste såklart). Jag vet att jag inte kommer vilja gå upp sedan när jag ätit min baguette och blivit trött efter flera avsnitt WoT för att borsta tänderna. Men vet ni vad? Ikväll tänker jag strunta i att det är dåligt för mig, dåligt för mina tänder och barnsligt. Jag tänker strunta i att borsta tänderna ikväll. För att jag är lat. För att jag inte orkar.



Fyndig rubrik, inte sant. ;)) Jag ÄR rebelliteten personifierad.

Jag börjar få ganska många läsare, uppåt 80 om dagen! Det är roligt. Men inte alls särskilt många som kommenterar.
Själv brukar jag sällan själv kommentera. Många åsikter brukar ploppa upp i huvudet när jag läser, och ibland kanske jag till och med börjar skriva ned dem. Halvvägs in i kommentaren slår det mig "äsch vem bryr sig". Det är dock kul att få kommentarer, någon om jag borde väl veta (även om denna blogspot inte existerar på grund av något bekräftelsebehov) så jag borde väl börja kommentera mer.
Jag är ännu dåligare på att svara på kommentarerna jag får. Det betyder inte att jag inte vill ha dem, att jag tycker de är tråkiga et cetera et cetera. Love'em!! Så fortsätt kommentera. Nyligen fick jag också lite inspiration av Popmorsa, hur kommenteringen blir lite enklare och lite roligare (hmmm nyhetens behag). Så testa att kommentera nu va!
Blogspots jag själv brukar läsa är;
Popmorsa
Geleklumparna
?????
Cecilia Blankens & Sanna Lundells i väldig brist på annat. (for old times sake)


Ps. Jag har inte uppemot 80 läsare per dag. Genomsnittet är 1 per dag :))

Det blev bättre med den här texstilen, inte sant? Courier New i all ära, oj så länge jag älskat den. Jag vill dock inte förbruka den, jag vill fortsätta att älska den och Arial blir renare att läsa.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Säg vad jag ska skriva

Vad som hänt sedan sist

Om ni ska fråga om jag är tillsammans med någon. Om jag är kär i någon. Om något kärleksfullt eller sexuellt hänt i action. Svaret är nej.
Vad händer nu. Volontärar på filmfestivalen.
Vad ska hända sen. Eventuellt gå den där utbildningen på Brottsofferjouren och bli volontär, kanske Nattknappen hos polisen också. Barnvakt på yogastudion.. Orkar inte med berätta om så mycket privata saker. Inte för att det händer så mycket sådant, men jag hoppas verkligen på kissen.
My och Nadine hade ett fantastiskt kalas för mig. Jag fick sådana fina presenter och så goooooda bakverk. De får mig att känna mig älskad! Jag vill att de ska känna sig älskade. tacktacktacktacktacktacktack.

En julklapp kirrad. Till David. Endast mamma vet vad det är för något, alltså inte ens Emser!

Ingen inspiration!
Jag har alltid haft en klar bild om vad jag vill syssla med när jag blir stor. Visserligen har den förändrats otal gånger och visserligen är jag ju ung och då brukar ju fantasin flöda och idéerna förändras när det sker olika saker i olika faser man går igenom.
Senaste dagarna, kanske veckorna, har jag tänkt och varit lycklig över att vad som helst kan hända. Jag vet inte vad jag kommer bli, var och vad jag kommer utbilda mig till och var jag kommer hamna. Men nu...... är jag så uttråkad. Ingenting känns kul eller spännande. Nu blir jag ännu mera uttråkad då jag inser hur tråkigt det här inlägget kommer bli för någon att läsa och hur fruktansvärt bortskämd jag är.
Men dessa yrken har jag funderat över att bli faktiskt kunde tänka mig att bli och tänker låta er ta del av några pessimistiska om varför till och med det inte skulle kunna bli cool för mig.
Åklagare
För det första kommer jag aldrig komma in på juristprogrammet. Borde kanske plugga mer. Jag är även en sådan som presterar dåligt på prov.. så även om jag intalar mig så kommer jag aldrig kunna klara högskoleprovet ändå. Och de ska ändå ändra provet till hösten.
Författare/journalist
Sådan jävla hets! Kanske inte men jag brukar alltid falla på målsnöret när det gäller karriär så jag skulle säkert inte få varken bokkontrakt eller anställning.
Radioproducent
Sex personer kommer in på DIs linje var tredje år. Sedan kan ju inte alla av dem få jobb. Kommentar överflödig väl... Skulle dessutom aldrig klara projektanställningar! tycker det är jobbigt att söka jobb (kanske för att jag aldrig får något)
Teaterregissör
Hehe (nej jag skrattar inte åt mig själv men jag vet inte vad jag ska skriva)
Barnmorska
Jag suger på naturkunskap och ämnen som hör till. Plus att jag måste kanske inte ens kommer kunna bli det, man måste bli sjuksyrra innan och måste söka till barnmorskautbildningen efter det. Har hört att det är svårt.
Biografsmaskinist
Kan man överleva på lönen? Om ens, knappt i sådana fall. Ont om riktiga utbildningar.

Ja, såhär jävla "realistisk" är jag just nu.
Jag kan ju bli precis vad jag vill hur jag vill. Men jag borde väl gifta mig rikt och bli hemmafru med hembiträde så jag har varje dag ledig. Eller skaffa ett jobb med sovmorgon! Vill ju så gärna jobba på en bio. Men där kommer jag nog aldrig få jobb.....

äsch

Min vän är ledsen
och jag vet inte hur jag ska trösta henne. Du är ledsen, och jag vet inte hur jag ska trösta dig för att det känns fel vad jag än säger. För att jag inte förstår, för att jag inte varit med om liknande eller kanske för att det inte är min sak. För att jag inte kan sätta mig in i det
eller för att jag kanske inte är tillräckligt intelligent för att förstå. Ja, för så känns det ju ibland. Du tänker, inte hennes fel. Jag kämpar och kämpar i mitt huvud, vrider och vänder för att komma på det där underfundiga men det kommer inte av sig själv. Jag är rädd för att du ska tröttna samtidigt som jag så trött

men du är ledsen och jag vet inte vad jag ska säga och jag vill att du ska vara lycklig men vet inte hur jag ska fixa det

For Emma's sake!!

1. Tre namn jag lyssnar till:
Agnes. Anki. Ankan (två sista av Emssss)

2. Någonting jag tycker om med mig själv:
Jag är snäll

3. Någonting jag inte tycker om med mig själv:
min ombytlighet (snarlik ett väldigt light manodepressivt beteende)

4. Detta är jag rädd för:
Att mina nära ska fara illa

5. Tre saker jag vill ha varje dag:
Choklad. Juice. Roligt!

6. Tre saker jag absolut inte kan göra:
Städa toaletter. Ljuga inför mig själv. Låna ut mina Acnejeans!

7. Detta tycker jag om att göra:
Spela spel.. se roliga filmer..pyssla.. äta goda saker.

8. Detta vill jag göra just nu:
Hitta på en fin klädsel att ha på mig.

9. Bästa känslan:
vara älskad och älska

10. Värsta känslan:
Att känns sig ensam

11. Egenskap jag gärna vill att min partner har:
Empatisk

12. Är jag kär just nu?
Nej

13. Jag vill gifta mig:
Jaaa med någon jag är kär i :)

14. Följande saker vill jag göra innan jag dör:
Se Världens sju underverk.

15. Min käraste ägodel:
Extern hårddisk? Foton? Nöffis!

16. Något jag vill ha i present:
En trevlig assistent :)

17. Detta har jag på mig just nu:
American apparel-klänning. Stickad Benettontröja. båda second hand!

18. Favoritkläder:
strumpbyxor (har också på mig det nu.)

19. Favorit djur:
Alla djur
hundar<3

20. Följande musikstilar tilltalar mig mest:
All musik gjord med hjärta! Fast inte techno eller Eurodisco. Eller schlager och dansband.

21. Favoritlåt just nu:
Summer in the city, regina Spektor

22. Roligaste ämne i skolan:
Svenska C??

23. Tråkigaste ämne i skolan:
*****

24. En bok jag gillar:
Kaskeloternas sång

25. En film jag älskar:
Det stora blå!

26. Favorit tv-program?
Ensam mamma söker

27. Favoritdoft:
Opium

28. Detta äter jag gärna:
Choklad

29. Dricker helst:
Juice

30. Favoritgodis:
Choklad

31. Hit vill jag gärna åka på semester:
Paris!

32. Färg på mina ögon:
Sibiren Husky-färg säger någon.

33. Min längd:
16..170

34. Jag tror på:
Dig

35. Jag spelar:
inte Herrgårds morden för att det vill ingen spela med mig :(

36. Person jag beundrar:
Astronauten

37. Så här bor jag:
i två lägenheter

38. Antal döda krukväxter i hemmet:
1....

39. Det här tänder mig:
självsäkerhet ;) såååå ovanligt

40. Det här gör mig avtänd:
självgodhet! dåligt självförtroende/självkänsla

41. Favoritfärg:
Röd

42. Favoritcitat:
Länge leve oförskämdheten, den är min skyddsängel på jorden - Einstein väl?

43. En hemlighet jag vet:
Får jag ju inte avslöja

44. Bästa present jag fått:
Kan inte ranka sådär

45. Senast köpta skiva:
oh vad länge sedan. Kan väl inte vara Suedes hångelplatta?

46. Det jag är mest nöjd över med mitt utseende är:
min mun

47. Det jag är minst nöjd över mitt utseende är:
Jag är nöjd med allt. fast jag är inte så stark i ryggen så jag får lätt dålig hållning :(

48. Udda förmåga/egenskap:
Kan rulla tungan och göra ett ljud samtidigt hur länge som helst.

49. Om jag vore ett djur skulle jag vara:
Många säger hund. Men jag tror fågel. Men kanske hund.

50. Vad lyssnar du på just nu?
bakgrundsljud och knapprande på tangentbord.

51. Vad har du gjort/ska du göra idag?
Promenerat med V. träffa Nadine & c/o på Little Persia!

52. Var är dina föräldrar födda?
Stockholm

53. Vad är det senaste du installerade på datorn?
uppdaterade mozilla firefox?

4. Vilken är din favoritrestaurang?
någon Sushi-resturang? Vet ej. Jo Hermans!

55. När badade du i en pool senast?
Kommer inte ihåg :s

56. Har du varit med i någon skolpjäs?
Ja!

57. Hur många barn vill du ha?
förut ville jag ha hur många som helst. det blir färre med åren. Just nu ingen, kanske ett? Fast det känns lite egoistiskt.

58. Vilken musikstil tycker du mest illa om?
Dansband? eller någon sådan där jobbig annan..

59. Har du bestämt dig för vad du ska rösta på i valet?
2014? Förhoppningsvis FI om de ligger på 4,0-gränsen :)

60. Vad har du för TV-kanaler?
Webbtv?

61. Har du åkt moped någon gång?
Ja, jag har även kört en Ciao-moped!

62. Har du busringt någon gång?
Hehe ja. Fast inte någon sådan där fuling med att lägga på direkt.

63. Har du fått felparkeringsböter?
Nej, jag har inte någonting att få en sådan böter för.

64. Har du hoppat/kan du tänka dig att hoppa bungy-jump eller fallskärm?
Jag vill hoppa fallskärm! bungyjump verkar göra ont, upp och ner med gummiband.

65. Vilken är den plats längst bort som du har besökt?
jag vet inte!

66. Har du en egen trädgård?
Ja på Gotland

67. Vilken är din favorit bland tecknade/animerade serier?
?? Sailor moon??

68. Kan du alla orden i nationalsången?
Nej då.

69. Badkar eller duschkabin?
Badkar <3

70. Vilken är den bästa film du sett senaste månaden?
Gudfadern!

71. Favoritpizza?
Inte så förtjust i pizza, men när jag åt kött tyckte jag om calzone.

72. Chips eller popcorn?
popcorn med smält smör eller chips och dipp.

73. Vilken färg på läppstift använder du?
rosaröd.

74. Har du rökt jordnötsskal någon gång?
nej, har aldrig förstått hur.

75. Har du någonsin varit med i en skönhetstävling?
Nej, inte min grej tror jag.

76. Apelsin- eller äppeljuice?
Färskpressad äppeljuice, ni vet sådan där lite grumlig som inte emma tycker om. Men mestadels Söt apelsin.

77. Vem är den senaste som du åt ute med, vad åt ni?
Nadine! Donken hehe.

78. Favoritchoklad?
En på Lakritsroten med lakrits och havssalt.

79. När röstade du senast?
19 september 2010.

80. När åt du en hemodlad tomat sist?
i Somras?

81. Har du vunnit en prispokal någon gång?
ja :)

82. Är du bra på matlagning?
det tycker jag:)

83. Klarar du att tanka själv?
tanka vadå?

84. Har du beställt något från de där shoppingprogrammen som går på
???

85. Pepsi eller Coca Cola?
Coca cola ;)

86. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb?
Nej.

87. Vad var det senaste du handlade?
Godis på Pressbyrån.

88. Har du kräkts offentligt:
ja, vid slottet.

89. Vill du helst bli mångmiljardär eller hitta den sanna kärleken:
mångmiljardär såklart!!
nej, Kärleken <3

90. Tror du på kärlek vid första ögonkastet:
Jag vet inte

91. Har du ringt något betalnummer:
Nej

92. Kan man vara vän med sitt ex:
Det tror jag att man kan :)

93. Vem var det du besökte på sjukhus senast:
mormor tror jag.. nej mig själv på hud och ven-mottagningen

94. Hade du mycket hår som liten bebis:
Mitt hår började inte växa förrän jag var typ.. tre år?

95. Vad har du för meddelande på din telefon/mobilsvar:
"Hey I'm shoeshopping (..)"

96. Vad har du i din väska:
Religionsbok, skrivblock, lypsyl, läppglans, nycklar, slkort, portmonä, .....(..)

97. Någon favoritsak du gör innan du går och lägger dig:
Sätta på en skiva.

98. Vad är du tacksam för idag:
Att min familj mår bra!

99. Var hittade du den här listan:
minns inte.

100. Tre personer jag vill ska fylla i denna enkät:
geleklumparna (två personer) Lady Gaga

Den här listan blev oerhört ointressant och oviktig. Känner inte för att publicera den, för så tråkig är den, men eftersom jag spenderat typ en halvtimme på den gör jag det ändå.

fint
Jag älskar detta introt. Du har säkert sett det. Se det igen. och nej, inte bara för att det är en dyke-kyss med..............
Funderade länge över hur låten hade blivit så mycket längre än orginalet, tills jag listade ur det...



(Jaja, ganska kass kvalité på både ljud och bild men åtminstone hela inledningen. Puss)

Som ni kanske märkte är jag ingen festare av hög rang. Det är inte mamma, pappa eller ems heller. Kanske ett genetiskt drag. Eller så är vi lugnt folk. Vet ej!
Men det är kul att gå ut till en bar. En bar utan inträde, med trevligt folk som härom lördagen då jag hade söta flickor med mig. En god o-sockrig cider, ja varför inte. Lite nachos kanske. Bli pyttelite lullig som de säger. Bli trött. Gå till donken! Äta lite mumsigt. Gå hem och sova.
Vakna härlig dagen efter.
Ja en sådan kväll är härlig. Ibland är det roligt att göra lite extra vaganta-grejer som att kanske gå ut och klubba. Men oftast, helst till en liten bar och tala med de man värnar om :-)

Dåligt på bloggfronten. Ursäktar med en lånad grej från Popmorsa.

En liten enkät

Vilket ställe är du oftast på? Little Persia *går jämt ut*
Favoritbar: Little Persia
Favoritklubb: Zipper?? hehe Dunno.
Sveriges bästa dj:
Så viktig är musiken: På en bar: viktig. På en klubb: Allt!!!!!
Hit tar jag någon på första dejten: Beror på vem jag ska dejta...
Här firar jag min födelsedag: I Vanadislunden <3>Här skulle jag fria: i sängen. Ne eller jag vet inte. Någonstans fint. Inte resturang
Hit går jag en tisdag: Cinema queer!
Undviker: De flesta ställen där jämnåriga går.
Om du sitter själv i en bar, vad gör du? Betraktar
Bästa utestället att vara ensam på: Trist att va ensam på uteställe...
Stammis på: Inte längre någonstans.
Beställer alltid: Cider. hehe. Eller p2 om det är party
Dricker helst: p2
Bästa gå-ut-plagget: Inte cardigan. Eller sneakers. Det brukar bli så men känns inte hundra.
Äter på väg ut: Choklad
Äter på väg hem: Donken oftast
Det första du gör när du kommer hem: Går in med alla kläder på mig i badrummet
Äter dagen efter: Godis. gårdagens chips (men sånt har vi sällan hemma)
Om jag fick återuppliva en klubb i Stockholm så skulle det vara: studio 54!
Utekväll jag helst skulle vilja återuppleva: Bianca Jaggers födelsedag???
Utekväll jag ger allt för att slippa återuppleva: En av de där kvällarna de spelat dålig musik, jag har haft ansvar för någon annan och bara längtat hem
Så är jag att springa på ute: Kramig
Bästa sättet att få kontakt med någon: Prata! kommunicera ;)
Kan man träffa kärleken ute? Säkert
Har du blivit utslängd någon gång? Nej! Men de hotade med det när jag dansade på scenen på Paradise.
Har du blivit dumpad ute någon gång? NEj
Har du fejkat stämplar? Nej
Så länge är det värt att stå i kö: Jag har bara köat en gång. då blev jag inte insläppt för att jag var för ung (det var tjugoårsgräns) så numera är köa lite av ett dåligt omen
Förfest eller efterfest: Måste man något av dem??

Erasure - A little respect.
Nadine lyser så fint. Hon är kär. Det vill jag vara... när jag hör den här låten så påminns jag om det. Hur fantabulöst. Hur härligt det är. När jag lyssnade på den här så klev jag upp ur Mariatorgets tunnelbaneuppgång och var kär.. första och enda gången? Jo. Kär i en kille var jag!
Men jag verkar inte bli så där himla kär längre. Ett femtonårsrus med hormoner var det nog. Kanske kan man inte kalla det kärlek. Fast det kändes ju så, så så var det nog. Spelar inte så stor roll. Låten ger mig en härlig känsla av kärlek. och lite olycklig kärlek jag då inte hade fattat och var glad ändå.
jag svamlar bara och orden efter meningarna om Nadine blev bara dåliga. Men lyssna på låten.

Jag är inte kär i någon. Inte nu. Och då lyssnar jag mer på Glee Cast - Lean on me. Tänker på min älskade familj. Mamma pappa Valter emma-l+david. De är allt! jag älskar dem så.
och mina fina vänner såklart!
OK, nu har jag lyssnat på den... kanske fem gånger sedan Emma-li gick härifrån och sa hejdå. Nej flera gånger. Nu har jag lovat mig att det är sista gången- sedan ska jag se lite W.A.T. Om ni inte förstår vad det betyder vid det här laget så....
(Kuriosa: vi sjöng Lean on me på elevhälsodagen i ettan på gymnasiet.)

Jag är lite som teflon. Mycket rinner av. Men använd inte en stekspade av metall för då rivs rispor upp som aldrig kommer bli hela igen.
Jag borde kämpa hårdare nu. Lite mindfullness va. Kan inte leva i 2019. Inte 2012. Det är 2010-10-28. Jag vet inte vad som kommer hända och minns knappt igår. Det enda som finns är nu... och jag ska fan inte måla upp fan på väggen!
Jag bildgooglade på "nu". Då kom denna välkända målning upp. Väldigt träffande om jag får säga det själv! och det får jag för att det här är faktiskt min blogspot.

Men en sak vet jag och det är att jag faktiskt har gått vidare. Jag har mognat. Jag utnyttjar inte folks känslor längre.... eller va.... jag har i alla fall bytt ut mina offer.

Dagbok ,19 februari 2012

Vad tiden går fort.. Redan 2012. Redan februari. Så mycket har hänt sedan senast jag skrev! Jag och Nadine har redan hunnit bo i Brighton 4 ½ månader, och flera lär det bli eftersom att vi båda stormtrivs! (på bilden är vårat hus och vårat fönster, det höga.)
Hur som helst. Klockan är tio på morgonen, jag ska alldeles gå upp och möta min flickvän Katie. Nadine har redan gått till jobbet, hon jobbar på ett café. Hon börjar ganska tidigt på morgonen eftersom att hon ska baka och så men det gynnar oss faktiskt båda. Hon slutar ganska tidigt, oftast runt klockan ett. Jag börjar klockan ett på biografen (berättar mer senare). Jag har ensam tid på förmiddagen och hon får eftermiddagen för sig själv. Vi är ju båda ganska beroende av eget space så det är perfekt! Jag slutar typ vid sju-åtta någon gång. Just det, jo jag fick ju jobb på Duke's of Yorks biograf i London. Såg den redan sommaren 2008 när jag, Emma-li och mamma åkte förbi den med bilen.. Så fin är den <3 href="http://www.themarwood.com">the Marwood coffee shop, Nadines café. Vi ska äta frukost och hjälpa Nadine med dress.. glasyrer till hennes cup cakes. Sedan ska jag rusa till Duke's, vi brukar hänga där lite för länge och så får jag springa till biografen, jag brukar öppna och första visningen är ofta klockan två.
Jag har bjudit Nadine+hennes pojkvän Mark på bio idag (på Duke's alltså). Det blir roligt, hoppas de tycker om filmen. Sedan ska vi möta upp Katie och gå till någon pub. Vet ni vad det bästa är? Fröken Rylander ska åka hit idag!! Vi har saknat henne så mycket. Hon brukar komma hit ganska ofta, så har vi syjuntor men främst stickjuntor :) Hon ska eventuellt möta upp oss vid baren. Nadine och jag hade fixat en sjukt snygg blinddate till henne, som heter Luke, men igår så berättade hon att hon och den där killen hon dejtat ett tag hade blivit ihop på allvar så vi får väl ringa återbud.. haha stackars Luke. Vi går till baren som vi oftast går till, någon orientalisk som påminner om Little Persian på Söder i Stockholm. Mysigt! Vi brukar sitta där och bli lite småfulla och fnittriga tills vi blir trötta och hungriga, då vi bestämmer oss för att gå och äta någonting. Skräpmat! Första månaderna knarkade vi Fish n chips, fast vi har tröttnat nu verkligen. Så nu är vi tillbaka i vårt gamla mönster. McDonalds eller Burger King. Det slutar oftast med att jag och Nadine blir sura på varandra.. Det är egentligen det enda vi tjafsar om! Ibland skiljs vi åt, hehe, men annars kör vi på "varannan gång"-systemet. Ikväll får Rylander bestämma!
Imorgon är det Nadines namnsdag. Jag och My har en överraskning till henne, en namnsdagspresent, en utflykt till London! Vi ska bara gå omkring bland alla caféer, strosa bland affärer, hänga i parken och Nadine ska få välja vilket té hon vill på Harrods. Så ska vi köpa det till henne, jag och My. Sent på kvällen flyger jag hem till Stockholm för att på måndag fira mammas femtiotredje födelsedag och pappas försenade femtioårsdag!! Han fyllde år för tre dagar sedan, men eftersom att jag inte fick ledigt från biografen slår jag ihop det. Sedan, på torsdag ska jag, Emma-li och pappa åka till New York. Ska bli så kul! och häftigt.
Jag längtar verkligen efter mamma, pappa, Valter, Emma-li+David och kissen såklart! Ska bli så kul att få se dem igen. Sorgligt varje gång vi skiljs åt. Men jag ska ju dit igen snart, Emma-li och David ska ju ha förlovningsfest senare i Maj, wiho!!
Från New York åker jag direkt till Brighton. Hoppas My är kvar då.
Det börjar bli vår här. Så härligt. Nejfan, nu ska jag gå upp och sätta mig på dubbeldäckaren och möta upp Katie vid pirerna så tar vi promisen till Marwood därifrån. Brighton är bra härligt, fint och bra roligt ändå.

Jag har många kompisar. Få vänner. Del II

Det är många som vill tala med mig när de är ledsna. Kanske vill de ha ett gott råd, kanske vill de ha några stöttande ord eller kanske vill de bara tala av sig, rensa ur all skit som finns där inombords. Lätta på orosmolnen som mörkar och berätta för någon precis hur det känns.
Jag älskar att människor vill tala med mig när deras glas är halvt tomma. Jag uppskattar det väldigt, det får mig att känna mig betydelsefull och viktig. Jag vill veta när de jag bryr mig om mår dåligt och om jag på något sätt kan hjälpa dem vill jag göra det. Det känns väldigt viktigt.
Vad många dock kan glömma bort är att jag också blir ledsen ibland. Att jag också kan känna mig värdelös. Men när jag känner mig värdelös är det inte så jättemånga som stannar upp mig i skolkorridoren och säger att jag är värdefull. Ibland gör jag fel, och jag känner mig jättedålig. Men när jag känner mig dålig är det inte så många som ringer mig och säger att alla gör fel ganska ofta och att det inte spelar någon roll, att jag är fantastisk ändå. Ibland ser jag mig i spegeln och avskyr min spegelbild men det är inte så många som säger jag är så väldigt vacker och jag är så fin, inte alls vore det lika fint om jag såg ut som de på reklampelarna. Ibland när det är någon jag förälskat mig i är dum är det inte så många som skickar sms och säger att jag är värd någon som kysser marken jag går på, någon som tar det hemska i mig och kysser mig ändå och låter mig ställa de krav jag är värd utan att springa därifrån. Precis som alla känner jag mig ensammast i världen är det inte så många som kramar om mig utan att släppa och säga att de älskar mig.
Detta är såklart inte bara alla andras fel. Ibland säger jag ingenting. De flesta bara hoppas på att jag alltid är så stark som jag verkar och hellre tröstas än tröstar mig.

Jag har många kompisar. Jag har få vänner. del 1

Jo, jag är väl en del av det stora "sociala nätverket" som man blir en del av lite vare sig man vill eller inte om man bor i en huvudstad, studerat vid några skolor och är social. Ingenting särskilt unikt med det, det blir ju ganska lätt så.
Det är ganska ytligt, eller inte så ganska men det är det. Vi möts, träffas, umgås och har roligt. Vi pratar om vad som har hänt senaste tiden, om plugget och om att vi gärna skulle vilja åka bort från kylan i vinter. Det är trevligt och det kan vara så skönt att bara ha det där ytliga och flyta omkring i det ibland. Ofta. Ta sina lyxproblem på största allvar och slippa tänka tankarna som finns längst där inne.
Men vad spelar det egentligen för roll? Det betyder ju egentligen inte så mycket. Inte så mycket alls. Jag ska inte påstå att de kamratskaperna är värdelösa, för de är de ju inte, jag skulle nog känna mig ensam utan dem. Men jag kan säga, för det är sant, de får mig varken att växa särskilt mycket. Stimulerar mig inte så värst. Lättar definitivt inte mitt hjärta med en kort anspråkslös kram när vi ser varandra eller skrattar bort att vi känner oss som missfoster.
Så, jag har många av de där. Många fina, coola, roliga kompisar som säkert har potential att bli något mer om jag skulle ge det chansen. Men det gör jag inte. För jag är rädd, rädd för att bli sårad, förödmjukad och lämnad kvar där med mina knäppa tankar.
Men då och då när blixten slår ner eller när det är fullmåne, kanske när vi smakar på det där teet eller när jag är ledsen för någonting oklart så gör jag det där. Hoppar ut och tänker "fan nu får det bära eller brista". Jag öppnar mig. Berättar om de där känslorna jag skäms över, eller hur jag våndades över hur jag betedde mig den där gången för fem år sen och så kanske jag ser i dina ögon att det går in i dig. Eller jag känner din hand på min axel som ligger kvar där i flera sekunder och jag känner "det här var det värt". Det blir som ömsesidigt. Vi tar av oss de där maskerna. Vi avger ett löfte. Vi bryr oss om varandra. Vi är vänner.
& mina vänner glömmer jag aldrig.

Man blir inte roligare än vad man gör sig...

....så nej jag tänker inte skylla ifrån mig på någon annan att det känns trist just nu. Jag har ingen inspiration överhuvudtaget, jag är inte trött men inte pigg och helt och hållet o-entusiastisk. Jag gör ingenting som jag borde och ingenting som jag inte borde. Eller jo, äter choklad. Smorde inte in benen.

Bestämde mig för att första kvällen på länge ta en paus från Samantha och Without a trace. Känns tomt. Men vadfan, ibland får man faktiskt stanna kvar i verkliga världen weather you like it or not!

en värld full av liv

Jag har en underlig känsla i mig. Det känns inte som jag, snarare att jag... är någon nej jag vet inte. Jag ser alla lyckliga människor som är kära. Jag vänder mig om och ser andra kära människor, de är omaka men perfekta ändå. Var jag än vänder mig.
Jag har inte blivit paranoid och såklart är det inte bara för att jag inte är ihop med någon och jag hela tiden ska bli påmind om det som jag ser alla kära människor. Folk skaffar barn. Folk gifter sig. Folk håller om varandra på bänkarna som egentligen är för kalla att sitta på eftersom att det är kyligt. Och de som inte är ihop ligger ändå.
Jag vill inte längre ligga med någon jag inte har respekt för och tycker är något alldeles särskilt. Det finns inte så många speciellt särskilda omkring mig på det planet så jag ligger inte så mycket längre. Istället ägnar jag mig åt att betrakta den spirande kärleken. Utan att vara kär. Utan att vara förtjust. Men ack så kärlekstörstande.

Hejdå Femtioören.

Jag brukade spara på femtioöringar. Ända framtill första oktober då man inte längre skulle kunna använda femtioöringar längre till min stora sorg. Så jag tog fram min lilla spargris (ja, en blå gris i porslin som det står Agnes på inte den röda i bilden, den råkade händelsevis komma med). Jag räknade mina ören och det visade sig att jag hade sparat tvåhundratrettio stycken! Skillnad sedan jag tömde den förra gången..
I alla fall tog jag bussen till Odenplan och vandrade in på Swedbank för att växla in dem. Jag är egentligen bara kund hos Handelsbanken och de två ligger nästan vägg i vägg så oklart varför jag gick just till Swedbank men så var det.
Väl framme vid disken skulle jag växla in mina pengar. Just nu har jag inte särskilt mycket pengar och då jag känner en viss person som fyller år inom närmsta dagarna och jag ska inhandla present till denne så behöver jag de pengarna som jag sparat. Men den anställde på Swedbank ville inte växla in mina pengar. Han sa att de endast nu efter första oktober tar emot mynten för att skänka dem, och sätter inte in dem på kontona. Jag skulle gärna skänka pengarna, men jag vill att det ska vara mitt val. Jag vill inte att någon dryg anställd på Swedbank ska med mina Sparpengar välja var de ska hamna. Jag frågade om alla banker gjorde samma sak och han sa att troligen gjorde de det men han var inte säker. Jag vände på klacken och gick in till Handelsbanken.
På handelsbanken tänkte jag att ja, jag skänker väl pengarna om de säger att de inte är värda någonting annars. Jag la upp mina ören på disken och den anställde frågade "ska jag sätta in dem på kontot?"!!!! Ja tack sa jag. Jag frågade henne om de fick göra så, eller snarare om Swedbank hade rätt till att bestämma över mina pengar. Hon sa att det var märkligt eftersom att på Riksbankens hemsida står det att man kan växla in sina ören ända fram tills mars 2011. Jag hade alltså rätt! När jag väl stod där så såg jag en sådan där insamlingsbössa stå på disken med en så kallad slogan som löd "dina pengar kan bli en skolbok". Så jag tog tillbaka några av mynten och pillade ner dem i bössan. Det kändes bra. För nu fick jag ju faktiskt välja själv!

Självklart uppmanar jag alla till att skänka de pengar de inte behöver och som är i överflöd. Och ja, jag är inte ett helgon för att jag skänkte en del av mina pengar. Men många bäckar små!

Hej Melissa.

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd
hur högt ska jag skrika
varje gång jag vill bli hörd
du vill att jag ska falla
mot något som du har gjort till ditt
men ska jag falla
då ska det finnas tid att falla fritt

En dag av många fina promenader

Idag har jag hängt hos Nadine. Dagen har varit väldigt bra, jag vaknade upp i en skön säng med världens härligaste valp. Jag älskar min hund så mycket! Jag stressade inte, sprang inte efter någon buss eller tunnelbana och vädret var det härligaste på länge. Jag och Nadine hade en härlig dag och jag mindes hur man stickade. Vi stickade. Jag gjorde maskor. Rev upp maskorna. Stickade om på nytt. Jag kämpade för att lära mig de där himla maskorna och men de blev ju så himla hårda. Så jag lät Nadine hjälpa mig för nu kunde jag ju faktiskt om jag ville.
Sen kom jag hem och blev ledsen. Jag vet inte varför jag blev ledsen. Men det var väl dags. jag är så trött. Jag behöver en paus, en dröm som blir sann eller kanske en resa. Inte en flykt, utan snarare en paus eller ett avbrott och hopp om att allt har löst sig självt när jag kommer tillbaka.
Men en skillnad, något som hänt sedan sist är ett framsteg. Även om jag får självdestruktiva impulser och självdestruktiv längtan agerar jag inte på det. Istället ser jag till att ha en ansiktslotion nära tillhands att återfukta huden med.

(Nu tycker jag jättemycket om Melissa Horns låt Falla fritt. Den är jättebra! lyssna på den och texten)

Årsta

I Årsta bor många hundar. I Årsta har de en egen folkets bio och några gånger om året anordnas en loppmarknad. Årsta har en hundfrisérsalong och flera stycken ställen där man kan köpa sushi. I Årsta får man ofta ta med sin hund in till affären och jag har hört att några har haft en syjunta vid torget. I Årsta finns ett bibliotek och Årsta har en egen teater. I Årsta är det inte pretentiös eller snobbigt. Det är grönt och fint och Dagens Nyheter säger att den godaste kebaben finns där. Vid Årsta torg finns det en bokhylla med böcker som folk kan få. Idag hittade jag ett väl läst och lite sliten alldeles fint exemplar av Fjodor Dostdojevskij Brott och straff. I Årsta finns många snälla människor och en djuraffär. Jag älskar Årsta och här är jag nu.

I faded into you. I think it's strange you never knew.

Jag har ingen plats för din tröja längre. Eller snarare att jag har aldrig haft det och nu har jag inte längre lust att göra rum för den. Inte längre har jag ork att låtsas inför mig själv och se det som det lilla beviset på att det som hände var, även om det känns som att det var i våra liv innan det här trots att det bara var på en plats i samma stadsdel.
Vi hade ingen kärlekshistoria utan mer kaos. En kaoshistoria av känslor som var sådana där tonårskänslor törstande efter kärlek och rebelliska jag gör vad jag vill ta ansvar för dig själv. Obefogade känslor. En kaoshistoria jag så länge höll nära.. försöka bevisa för mig själv att allt inte var förgäves. Att det var okej att spilla de där tårarna och vara lite bitter och sårad.
Ja, för sårade mig det gjorde du ju. Men jag förstår nu att det inte var med flit. Du ville inte såra mig, du fattade bara inte. Jag längtar inte längre tillbaka till att ha dig inuti mig längre, varken ord, tungor eller lemmar.
The times are a-changin'

Once a failure always a retard.

Jag saknar Martha Stewart-ådran. Jag kan inte bädda. Jag har sådant stök omkring mig. Jag glömmer att vattna blommor trots att de står framför mig.
Det gör mig ledsen, känslan som kommer över mig när jag har orsakat en vissen blomma tycker jag inte om. Jag känner mig elak och självisk..
Jag saknar även den där skolådran. Den där ådran som får en att gå upp och gå iväg till skolan. I tid. Inte försova sig. Inte "jag orkar verkligen inte nu".
Att jag inte kan bädda spelar mig ingen roll. Det svåraste problemen är att få lakanet att ligga i rätt.. ordning vilket jag kan lösa genom att köpa sådana där lakan med resår under så att de inte kan åka runt och rulla ihop sig, vilket är väldigt bra då jag även rör på mig så mycket när jag sover.. Att jag inte skulle bli någon Martha Stewart sörjer jag inte, men jag kan känna mig som en sådan snorunge när jag inte städar och plockar i ordning i mitt rum. Kaos är vad det är. Men det är okej....
Det är svårare att leva med att jag ständigt dödar blommorna. Som jag älskar. Som jag får av personer som älskar mig. Och jag låter blommorna vissna.
Det där med skolan är också ganska tungt. Jag tycker inte det är jobbigt att inte gå upp och inte gå dit varje dag men det tycker alla andra. Alla andra är också "starka nog" att göra det. Det är meningen att man ska klara det. Det säger normen så jag känner mig fel. Varför klarar jag det inte?
Jag har aldrig älskat skolan. Vissa dagar tycker jag om det. Vissa dagar är det hur roligt som helst. Jag skulle inte vilja vara utan skolan, eller snarare - vill ju ha en syssla. Men jag hatar kraven, jag hatar hur det är så jävla in i berget bestämt att jag ska gå dit. Fem dagar i veckan. Sitta och lyssna. Lära mig.
Jag har alltid drömt om något större. Det större som finns utanför bubblan jag lever i nu. Men sedan insåg jag att jag lever i mina framtidsvisioner och mitt förflutna. Det som hänt förut. Jag är en sådan romantiker inför vad som komma skall och jag är den som ständigt tror att gräset är grönare på andra sidan. När jag väl är där jag längtat till att komma märker jag det inte ens, då är jag så upptagen med att drömma om nästa anhalt.
Jag är så trött på lärare och elever kring mig. På deras eviga moraliserande. På deras eviga ömkan.
Tills dess är jag a retard. A school-failure helt enkelt. även om jag klarar betygen.