många jag känner har romantiska djupa fina drömmar. de drömmer om att flytta ut på landet dit typ ingen når. de drömmer om att bli jazzsångerska på en liten pub också där ute på landet i provence där de jammar med gamla gubbar från lokalbefolkningen (de som inte talar engelska). de drömmer om att dricka rödvin i berlin och vara konstnärer. Ja nej det låter väldigt härligt alltihop. men ändå kan jag drömma om att bli popstjärna. och jag fick ig i historia a för att jag tyckte det var så himla tråkigt och för att jag var lat. ovärt men sådan är jag. varken mer eller mindre.
jag drömmer om att se alla platser i världen, jag drömmer om att bli doktorand (kanske för att jag någonstans vet att jag inte skulle klara av det.) jag drömmer om att vara älskad för den jag är och jag drömmer om att ha så mycket pengar att jag aldrig skulle behöva tänka på ordet pengar (annars hatar jag dem). jag har "fula" drömmar, ytliga drömmar. så lite indie som de kan bli. jag drömmer också om att bli en världskänd poet, missionär i afghanistan, vars landnamn som jag knappt kan stava till. jag drömmer om ett liv där jag har råd att dricka hur mycket brämhults jag vill. jag drömmer mardrömmar om att vara ensam oälskad och lämnad och övergiven. dålig slutsats, nedtrappning och avslutning men strunt samma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar