Jag minskar min värld idag, jag drar ner på omfånget, mitt samvete, den stora världen. För att idag är den för stor. Visserligen kan jag använda min vackra förmåga att förstå. Att se på världen genom ett förstoringsglas med National Encyklopedin i ryggen. Jag skulle kunna vara objektiv för att senare vända blad. Uppmuntra mig själv till det som är sant och sluta dra förutfattade slutsatser om känslor jag inte vet någonting om.
Men jag anar, jag har på känn och enda sedan min pappa inte ville sitta matbordet i Enskede ifall jag satt där, till att jag inte hade någon pappa i Amsterdam men sedan plötsligt hade det ändå. Mina tentakler finns där, alltid och ute för de ger aldrig vika. De slutar aldrig känna efter. De slutar aldrig reagera när en blick blir en annan eller när auran ändrar färg.
Så idag handlar min värld om när nästa avsnitt av Lost laddas ner. För jag är lost. Jag är vilsen. I förhållande till världen. Idag vill jag att min värld ska vara liten så jag får luta vila mina sensorer och trycka på paus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar