Hej till er mina läsare
Ni kanske har märkt att det blivit en viss jargong här bloggen. Den är inte så rolig alla gånger. Många av inläggen (har jag i efterhand upptäckt) kan vara självnedvärderande. De kan kännas destruktiva ibland och en viss negativ klang är återkommande.
Det är inte roligt och det är inte bra. Bloggen är som ett fri plats där jag ska andas mina känslor, där de ska få plats - och det har det visserligen varit. Men för varje dag som går och för varje beslut jag tar blir jag mer besatt av att mina ord ska vara av högt värde, så mycket som möjligt. Jag ställer allt högre krav på mig själv och min kreativitet har fått en snara kring halsen. Jag har kört fast och jag vet inte vad jag vill, inte alls någonstans. Jag har börjat tvivla på mig själv för att jag så gärna vill finna min plats här i livet.
Ett alternativ till att få bukt på problemet, jargongen, de oändliga kraven är att ta en paus på bloggen. Lägga ner allt skapade tills det kryper tillbaka till under skinnet på mig. Men jag vill inte! Jag vill inte att mina prestationskrav ska ta över och kontrollera mig. Jag vill kunna leva med att ha skrivtorka eller liknande utan att min värld inombords ska falla isär och att jag ska banka så hårt jag bara kan på mitt huvud på grund av frustration.
Idag handlar det inte om att jag är deprimerad. Jag är vilsen och jag avskyr att vara vilsen. Jag vill veta vad jag ska göra men jag måste inse att det tar tid. Jag känner mig ensam där jag är och då kan jag känna mig dålig. Jag är inte dålig men emellanåt kan jag inte låta bli att känna så.
Det skulle vara roligt om ni kommenterade mer. Det skulle kännas mer...jag vet ärligt talat inte. Men det skulle vara skönt. Ni behöver inte skriva en avhandling om vad jag skrivit och vad ni läst, bara ett litet tecken på att ni faktiskt gjort det.
puss och kram
Agnes
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar