Idag träffade jag Lena, åh så roligt det var.
Jag tycker verkligen om Lena. Vi gick till ett konditori. Jag köpte varsin bakelse till oss och varsitt glas saft.

Idag har jag kommit till särskilda insikter om mig själv (hehe what else liksom.) Jag blir så trött på mig själv när jag inser vissa saker! OK då, låt höra. Eller låt skriva.
När jag vet vad jag vill ha, hur jag vill ha det och med vem jag vill ha det med blir jag så himla säker. Då vill jag ha det på en gång och kan inte vänta en sekund. I vissa situationer kan det vara till en fördel, men inte alltid minsann.
När jag blivit så medveten växer mina tentakler. Jag blir så oerhört medveten om vilken respons jag får. Jag blir osäker, börjar oroa mig och tvivla på min övertygelse. Tvivla på det jag trodde på. När det blir så här blir det så jobbigt. För plötsligt är inte en härlig och fin känsla underbar att känna längre. Känslan blir ersatt med osäkerhet, avtrubban eller/och sorg.
Jag gör det så jobbigt för mig själv och jag avskyr det.
När jag inser vad jag har att förlora blir jag så rädd om det jag har. När jag ser på fina saker som hänt blir jag rädd för att de aldrig kommer att hända igen.
En besatthet kanske.

Det värsta med detta är att det tar över mig. Det äter upp mig inifrån. Kan inte tänka på annat. Vill inte tänka på annat. Blir distraherad, ofokuserad. Don't like it. At all!

Så tröstar jag mig med att jag har fel. Att jag inte kan veta. Att jag dömer för snabbt. Då blir jag lugnare.
Tills jag inser att jag nästan, i princip alltid, har rätt när det gäller sådant här.

Men jag fikade med Lena idag och jag hade en toppenhelg. Jag har mycket att vara glad över.