Alive and kicking

Jag kräver inte så mycket.
Jag skulle vilja bo någonstans där det var lite varmt. Kanske tio grader plus, kanske femton. Någonstans däremellan så man kan ha en jacka på sig utan en tjocktröja under och nylonstrumpisar utan att frysa. Jag skulle vilja ha ett jobb eller studera någonting. Kanske ha ett jobb som går ut på att skriva dödsrunor, kanske ett jobb som innebär att slå in varor på ica eller ha världens roligaste jobb som kanske jobba på radio, någonting där jag gör någon skillnad eller kanske skriva. Fast det spelar inte en så stor roll.
Jag skulle vilja bo någonstans där det var ljust när jag gick upp och halvmörkt när jag la mig. När jag går upp är jag utvilad. Inte kanske för.. äsch, det spelar inte så stor roll. Jag vill bara vakna utvilad.
Jag skulle vilja bo med någon jag tycker om, någon jag tycker väldigt mycket om. Någon som får mig att skratta och som jag känner mig trygg med. Lite mysigt, lite sexigt.
Jag skulle vilja känna mig fri och känna mig meningsfull.
Jag känner inte att jag kräver så mycket av livet, men ändå har jag så svårt att hitta rätt. Jag tycks ständigt ändå kompromissa med mig själv och finna lugn i lagom. Men aldrig hittar jag rätt. Hur jag än vrider på min strävan. Strävan efter vadå?
Den ständiga sökan efter vad som är rätt. Vad som känns bäst. Vad som gör mig lycklig. Que??? Jag orkar inte leta något mera. Orkar inte försöka gjuta mina känslor som gips.