Jag träffade en sådan vacker människa idag.
Hon klev in i rummet. Mytomspunnen som hon är, jodå jag har hört mycket om henne. Hon klev in i rummet och allting stannade till. Allt frös utom hon.
Jag ville så gärna tala om för henne hur vacker hon var. Inte nödvändigtvis för att hon skulle säga detsamma, för att hon skulle bli intresserad av mig eller ja vad vet jag.. Jag ville bara tala om hur vacker hon var för henne så att hon fick veta. Fick veta att jag tyckte det. Men jag gjorde aldrig det. Jag fick aldrig chansen. Eller det var väl en lögn men det blev inte så. Men så stod jag i köket. Så klev hon in där också. Och talade om för mig hur fint min klänning satt på mig. Givetvis blev jag generad och började babbla på om något väldigt oviktigt och inte alls ett fint svar som jag blir när jag får en komplimang jag blir så glad för.
Jag önskar att jag hade talat om för henne hur vacker hon var. Eller ännu hellre, att jag träffar henne någon gång snart igen så att jag får tala om det då.