Hittade en text jag skrev i september. I all hast. Kollade inte igenom den. Minns inte vem jag tänkte på. Men jag tänker ju på så många så ofta så kort tid. Så ja
kan vara vem som helst.
Fast det är inte vem som helst. nån jag hade ögon för. Då
Du är precis som den där låten. Den där låten jag råkar höra vilken dag som helst. Den låten jag i början inte riktigt fastnar för. Men låten som ändå bara sätter sig där och jag inte kan få loss. Låten som jag vill höra om och om igen utan någon riktig substans. Låten som jag älskar, låten vars rader jag ska tatuera in i min hud, låten som alltid kommer påminna mig om hur fantastiskt, ljuv och underbart är. Låten jag sjunger med i. Låten som alltid kommer återspegla tiden i mitt liv svävandes på moln. Låten jag knarkar, låter mig leva dygnet runt. Tills jag tycker att den gick så snabbt. Tills den inte längre avbryter alla andra tankar, konversationer och all annan aktion. Tills jag längre inte lägger märke just till det där fina partiet i mitten så jag spolar tillbaks men lyckas missa det en gång till trots att koncentrerar mig så. Kanske just för att vi just passerade en djuraffär med fyrans buss eller jag helt och hållet kom att tänka på religionlektionen imorgon. Plötsligt fylls jag inte längre med eufori eller får dopaminkickar.. Fast så gör jag det ändå. Men så hör jag att det är en annan låt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar