lördag 12 februari 2011

Sällan visar jag saker jag gjort för mamma och pappa. Oftare för Emma, men det händer väl kanske inte så ofta det heller. Varför gör vi inte det Emma?
Hursomhelst. Nu sitter mamma och läser min långa text som jag skrivit till min bok. Det känns lite konsigt, särskilt då den ganska så tydligt handlar om sex och främst hur jobbigt det kan kännas efter. Okej ingen bred text i den bemärkelsen men hur smutsig jag kände mig efter att ha haft sex en gång. ÖVERTYDLIGHET är viktigt för mig märker ni nu kanske..... sedan kommer en liten dikt skriven av mig på samma blad.
Vet inte varför jag tycker det är jobbigt när just mamma och pappa ser vad jag skrivit? Konstigt.. undra vad hon kommer säga. Något positivt förmodligen. Kanske att jag ska ändra något. Ett litet moderligt råd. Och jag kommer bli arg besviken och ledsen. Precis som med Kristers dikt. Men denna gång ska jag inte strunta i den för att jag känner mig förolämpad och dålig. Såsom jag gjorde med Kristers dikt och hans begravningscermoni.
Jag varnade mamma om att hon skulle tycka den var jobbig att läsa. Att hon inte skulle bli upprörd och att det som händer i texten hände för länge sedan.
Undra hur hon tar det.
Hhhuummhum.
Just det Emma... förlåt
men jag sände henne din text också för att den var så bra tycker jag.

Okej, nu har det gått ungefär två och en halvtimme sedan mamma läste texten och jag skrev det där. Hon tyckte att jag var modig. Hon sa ingenting negativt om texten, att jag fläkte ut mig för mycket och hon hade ingen ändring. Det har hon ibland. Aldrig för att göra mig ledsen, utan för att hon är bara sådan. Ser saker som kan göras annorlunda och på andra sätt. Hon är bara sådan.

Det känns bra att hon tyckte om texten, och nu känns det som att jag har varit ärlig mot henne om händelsen. Som om jag har berättat om allt jag burit på och tänkt på om den. Äntligen känns det som att jag kan släppa det där jobbiga. Gå vidare.
Jag visste inte att det hade sådan stor betydelse vad hon tyckte om vad jag skrev och sådant. Eller innerst inne visste jag väl det, eftersom att det har varit så jobbigt att visa det. Hum hum

1 kommentar:

Willow sa...

Du måste börja visa mig saker du har gjort oftare. Puss