Jag är så trött. och ledsen. på all destruktivitet här i världen.
Fast mest trött är jag på att det alltid ska vara så jävla vackert, med den där destruktiviteten. Det ska vara så vackert med trasiga människor. Människor med tunga missbruk, människor som säljer sig själva, folk som försöker avsluta sina liv. Folk som porträtterar sin misär i film, i musik, i lyrik. Varför måste någonting vackert vara så himla sårigt. Varför ska allt lyckligt vara så himla tråkigt och trist. Så jädra trött. Det är inte vackert. Bara sorgligt. och visst är sorgligt fint ibland. Visst kan det vara sexigt och fascinerande ibland. Jag är bara så uttråkad. Lyckligt och helt behöver inte vara ytligt. Det behöver inte vara flåshurtigt. Det kan vara genuint också och det kan göra en hel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar