lördag 22 januari 2011

Samtal eller sex

Jag läste i en gammal dagbok att jag var rädd för att bli sexmissbrukare.(!). Det var inte lång tid efter att jag sexdebuterat och det verkade vara det enda jag tänkte på.
Jag försökte leva upp till en roll. En ung tjej som kunde njuta av sex precis som alla killar kunde utan att behöva binda upp mig. Inte behöva vara i ett förhållande. Vara en hingst.
Det fungerade sådär. För att innerst inne ville jag vara ihop med någon. Någon som såg mig... någon som höll om mig och någon som lyssnade på det jag sa och sa någonting tillbaka. och som jag hade fantastiskt sex med såklart!
Jag hade dock ingen lust att lyssna det som fanns bakom alla sammetsgardiner jag satt upp. Jag orkade inte vara en sådan där sårbar människa som med ljus och lykta efter att hitta någon att älska som faktiskt älskade en tillbaka. Jag fortsatte predika om polygami. Hade sex med någon som så gärna ville ha sex med mig och ja, då blev smicker någon slags attraktion som jag valde att tro på. Lyckligtvis gjorde jag aldrig illa mig fysiskt. Jag blev aldrig utsatt för övergrepp, jag fick ingen könssjukdom och tack snälla för att jag aldrig blev gravid trots mina misstankar (och då en del förhoppningar).
Men de där sammetsgardinerna hade jag glömt bort att fålla. Ganska snart rispades de upp... och vad som bodde där bakom blev ännu tydligare. Sen ville jag inte ha sex länge. Jag ville inte ha sex på ganska länge. De förhållanden som en gång var vänskapliga ruinerades på förmåga till att bli någonting annat än sex hur vi än vred och vände. Vi förlorade. Jag förlorade.
Efter många om och men, efter depressioner och glädjetårar vill jag ha sex. Ibland. På mina villkor. Men någon jag bryr mig om. Med någon som betyder något. Men är det värt det brukar jag tänka. Är det värt att en relation med en annan människa riskerar att bli en trasa för en stunds njutning. Inte lika mycket längre, brukar jag känna. Inte så värt. Jag vill hellre vara vän. Hellre ha ett fint samtal. Lära sig något om någon annan. Lära sig om sig själv...
Fast i de bästa i världar går det hand i hand.

Inga kommentarer: