Jag och Agnes gick till Dansens hus och lyssnade på Maria Sveland och Nour El-Refais samtal. Vi kom dit en timme innan allt satte igång, jag köpte juice och Agnes drack cider - vi skålade i trappan för att hon kommit in på skolan hon sökt. Vad som händer härnäst eller vilka beslut som tas vet ingen, vi var bara glada, just där och då.
Vi gick ner genom den vänstra trappan. Jag hade stått och sett mig omkring, sökandes med blicken efter en annan som skulle möta mig, framkalla ett leende jag inte kunde styra över. Jag ville springa över till den högra kön, se efter där, men mitt redan suspekta beteende hindrade mig.
Väl inne i salen letade mina ögon frenetiskt efter en särskild av vila ögonen på. Jag undrade var du var, vart du satt, om du ens var där. Jag fantiserade om att inse att du satt bakom mig eller nästan bredvid. Jag lekte med tanken att hoppa upp på scenen, ta en mikrofon och efterlysa dig, be dig komma med mig bakom scenen och låta oss sitta där tillsammans, och lyssna.
Två tankar från samtalet
1 När det talades om hatbrev läste Maria Sveland upp hatmail hon fått av upprörda män(niskor) här ute i Sverige. Genast påmindes jag och mailen och smsen min pappa skickat till mig och min syster, senast i ett sms till mig häromdagen. Hans kommunikation är oresonlig och hatisk. Maria talade om att inte läsa, skjuta det ifrån sig och skratta åt det ifall en läser ändå. Jag håller med om det, en ska inte behöva handskas med hatiska mail som inte har svängrum för diskussion. Men om det är ens pappa som skickar mailen blir det så mycket svårare. Då är det inte en okänd person med ett okänt alias bakom en dataskärm du aldrig behöver möta, för det är en människa du tillbringat din uppväxt med och tycker sig veta precis vem du är. Någon du möter ofta och mycket, vars relation till dig spelar roll för andra.
Men jag försöker skratta åt det och helst försöka låta bli att läsa men det är tur att min syster och jag delar bördan - det blir så fruktansvärt mycket lättare med någon som förstår.
2 Den andra blev ganska irrelevant trots allt så den orkar jag inte skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar