Klockan tickar alldeles försent och nu väntar min nybäddade, osovda säng. På sängen ligger ett hjärta av bomull och under täcket finns värme av dun. Jag undrar vad jag kommer drömma om inatt, jag som drömmer jämt.
Inatt drömde jag om att äta godis ur någons trosor som fortfarande bar dem på. I bakgrunden huserade en irrelevant person som senare tog över mitt jobbuppdrag. Jag undrar var dessa drömmar kommer ifrån, jag kan så sällan släppa dem.
Jag vet inte om jag drömmer i osovda lakan, inte heller vad som väntar inatt. Jag vill inte styra över dem, fast ändå kan jag inte låta bli att önska om vad. Under sluta ögonlock trollas det. I ofrånkomliga ögonblick.
Senaste dygnet har moln tagit över mitt tänkande och blockerar mina uttryck. Jag blir frustrerad och jag bär känslan av att ingenting kommer till sin rätt eller överhuvudtaget. Som olja runt vatten sipprar det inte ut, fastän det kanske visst gör det. Jag är nog för trög för att se. Det är kanske det är då det är dags att citera, för att låta sanningen komma fram. Förutom stela axlar och sömnig är det precis såhär jag känner;
Jag känner mig inte otålig, men längtansfull. Inte ledsen, men melankolisk. Inte orolig, men fundersam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar