När jag var yngre brukade jag drömma om att bli glasblåsare. Jag drömde om många yrken, det gör jag fortfarande (jag har ju en sådan där vacklig kompass inombords som sig så ofta önskar sig ha hittat rätt). Jag romantiserar det mesta, så jag föreställde mig hur jag stod i den vackra ljusa industriella ateljéer medan glasen klirrade och formade fina melodier. Men ganska snart insåg jag att det skulle fortsätta att vara en dröm, för mina handleder och armar skulle inte klara av det yrket. Jag var för en gångs skull realistisk och naturtrogen.
Håller jag handen under rinnande vatten försvinner värken. Jag sluter ögonen och låtsas att vattenfallet jag ser framför mig är på riktigt, att en varelse simmar längs min midja och att ögon under ytan ser igenom mig som det klara vattnet. Men så backar jag ett steg, jag vrider tillbaka kranen och strålen försvinner. Bortom varmvattnet gör det för ont, bortom värmen värker det i armen, i kroppen, i tankarna, i hjärtat.
Jag vill se någonting växa, jag vill så ett frö och plantera om. Jag vill känna jordens fukt i mina torra händer och gräva med mina fingrar, vara med någonting som blir någonting stort. Jag vill andas i förhållanden som blir allt större och vars kanaler ventilerar allt.
Jag vill förklara men helst av allt så gärna förstå. Jag vill pyssla om och göra tryggt fast jag får aldrig när jag kan och när jag väl kan kommer det inte för mig då stoltheten spelar mig ett spratt och distansen tar över. Jag vill vagga in ro, jag vill slippa svara för någonting annat och viska att allt blir bra.
Om nätterna drömmer jag, jag besöker platser jag aldrig sett förr, jag möter personer jag visste fanns men inte såhär och jag drömmer om en människa vars finger har ett sår.
Jag läste någonstans om att saknad inte handlar om hur länge sedan en sågs eller när en senast talades vid, utan att det snarare är när en upplever någonting och upptäcker att en önskade att en andre var ens sida. Eller något sådant väl uttryckt som jag inte får ihop just nu i min natt-svamliga tankebana och ännu mindre nedskrivet.
Men nu; dags att sova innan jag handlöst faller ner i sömnen. I morgon bitti väntar doktorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar