Jag öppnar ett dokument, ett tomt svar på Fefo i korridoren Skriv ett brev. Plötsligt blir alla meningar i huvudet så abstrakta och flytande, de som stunden innan var så nedskrivna de kan bli i ett huvud. Jag vågar inte, jag får inte, jag måste, kan inte låta bli, jag ska inte och så skriver jag nåt i alla fall.
Just nu befinner jag mig lite i ett ingenensland och efter igår har jag blivit lite rädd för att kliva utanför dörren och bekräfta att verkligheten är sann. Men regnet kanske väntar på australienska skor, i köket väntar kanske en mango var etikett säger "ät mig" och jag gick inte till doktorn imorse för att tala om hänsynslös värk i handleder eller uppklippta tungband.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar