Idag har jag hängt hos Nadine. Dagen har varit väldigt bra, jag vaknade upp i en skön säng med världens härligaste valp. Jag älskar min hund så mycket! Jag stressade inte, sprang inte efter någon buss eller tunnelbana och vädret var det härligaste på länge. Jag och Nadine hade en härlig dag och jag mindes hur man stickade. Vi stickade. Jag gjorde maskor. Rev upp maskorna. Stickade om på nytt. Jag kämpade för att lära mig de där himla maskorna och men de blev ju så himla hårda. Så jag lät Nadine hjälpa mig för nu kunde jag ju faktiskt om jag ville.
Sen kom jag hem och blev ledsen. Jag vet inte varför jag blev ledsen. Men det var väl dags. jag är så trött. Jag behöver en paus, en dröm som blir sann eller kanske en resa. Inte en flykt, utan snarare en paus eller ett avbrott och hopp om att allt har löst sig självt när jag kommer tillbaka.
Men en skillnad, något som hänt sedan sist är ett framsteg. Även om jag får självdestruktiva impulser och självdestruktiv längtan agerar jag inte på det. Istället ser jag till att ha en ansiktslotion nära tillhands att återfukta huden med.
(Nu tycker jag jättemycket om Melissa Horns låt Falla fritt. Den är jättebra! lyssna på den och texten)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar