Hejdå Femtioören.

Jag brukade spara på femtioöringar. Ända framtill första oktober då man inte längre skulle kunna använda femtioöringar längre till min stora sorg. Så jag tog fram min lilla spargris (ja, en blå gris i porslin som det står Agnes på inte den röda i bilden, den råkade händelsevis komma med). Jag räknade mina ören och det visade sig att jag hade sparat tvåhundratrettio stycken! Skillnad sedan jag tömde den förra gången..
I alla fall tog jag bussen till Odenplan och vandrade in på Swedbank för att växla in dem. Jag är egentligen bara kund hos Handelsbanken och de två ligger nästan vägg i vägg så oklart varför jag gick just till Swedbank men så var det.
Väl framme vid disken skulle jag växla in mina pengar. Just nu har jag inte särskilt mycket pengar och då jag känner en viss person som fyller år inom närmsta dagarna och jag ska inhandla present till denne så behöver jag de pengarna som jag sparat. Men den anställde på Swedbank ville inte växla in mina pengar. Han sa att de endast nu efter första oktober tar emot mynten för att skänka dem, och sätter inte in dem på kontona. Jag skulle gärna skänka pengarna, men jag vill att det ska vara mitt val. Jag vill inte att någon dryg anställd på Swedbank ska med mina Sparpengar välja var de ska hamna. Jag frågade om alla banker gjorde samma sak och han sa att troligen gjorde de det men han var inte säker. Jag vände på klacken och gick in till Handelsbanken.
På handelsbanken tänkte jag att ja, jag skänker väl pengarna om de säger att de inte är värda någonting annars. Jag la upp mina ören på disken och den anställde frågade "ska jag sätta in dem på kontot?"!!!! Ja tack sa jag. Jag frågade henne om de fick göra så, eller snarare om Swedbank hade rätt till att bestämma över mina pengar. Hon sa att det var märkligt eftersom att på Riksbankens hemsida står det att man kan växla in sina ören ända fram tills mars 2011. Jag hade alltså rätt! När jag väl stod där så såg jag en sådan där insamlingsbössa stå på disken med en så kallad slogan som löd "dina pengar kan bli en skolbok". Så jag tog tillbaka några av mynten och pillade ner dem i bössan. Det kändes bra. För nu fick jag ju faktiskt välja själv!

Självklart uppmanar jag alla till att skänka de pengar de inte behöver och som är i överflöd. Och ja, jag är inte ett helgon för att jag skänkte en del av mina pengar. Men många bäckar små!