Jag har ingen plats för din tröja längre. Eller snarare att jag har aldrig haft det och nu har jag inte längre lust att göra rum för den. Inte längre har jag ork att låtsas inför mig själv och se det som det lilla beviset på att det som hände var, även om det känns som att det var i våra liv innan det här trots att det bara var på en plats i samma stadsdel.
Vi hade ingen kärlekshistoria utan mer kaos. En kaoshistoria av känslor som var sådana där tonårskänslor törstande efter kärlek och rebelliska jag gör vad jag vill ta ansvar för dig själv. Obefogade känslor. En kaoshistoria jag så länge höll nära.. försöka bevisa för mig själv att allt inte var förgäves. Att det var okej att spilla de där tårarna och vara lite bitter och sårad.
Ja, för sårade mig det gjorde du ju. Men jag förstår nu att det inte var med flit. Du ville inte såra mig, du fattade bara inte. Jag längtar inte längre tillbaka till att ha dig inuti mig längre, varken ord, tungor eller lemmar.
The times are a-changin'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar