lördag 2 oktober 2010

en fredagskväll på folkbaren

Ligger och diggar lite musik. Lite eller fan nej jag tänker inte avslöja vad jag lyssnar på! Men snart ska jag tipsa om en fantastisk låt. som säger mycket om livet. Väldigt opretentiös!
Ikväll hade jag en fin själ över på middag. Min vän Agnes. Vi har genom årens gång blivit ett sådant där segt gammalt par som helst är hemma, äter choklad (främst jag). Vi skriver poesi, ser film och dissekerar allt man kan verbalt. Men nu idag bestämde vi oss för att gå ut. Inte ut som i att klubba, snarare ta en öl som jag säger eller hon ta ett glas vin. Jag gillar begreppet "ta en öl" av någon anledning, men jag är ju inte särskilt vidare förtjust i öl så det fyller ingen direkt funktion. Hur som helst, att vi ens kom iväg var en stor bedrift (säger man så?) för oss! Vi hamnade på folkbaren, baren som tillhör Folkoperan på Hornsgatan. Det var härligt! Jag drack en väldigt god cider, den var väldigt god eftersom att den snarare smakade äppelmust än den där sliskiga cidern jag är van vid här i Stockholm. Men om Agnes hade tagit med de där chokladbakelserna som hon glömde, kanske vi hade stannat hemma i alla fall. Choklad. Choklad.
Jag och Agnes talade om hur mycket som helst. Så ställde hon frågan "vad tror du vi gör om fem år?". Jag började med att svara, och talade om hur hon skulle bo i Paris, studera litteratur och vara tokkär i en fransyska. Det tror jag också. Även om smula romantiserad. Men sån e ja!
Sedan var det hennes tur. Hon tror att jag kommer sitta i fängelse. För att ha klätt mig olämpligt i en moské och haft sex där och sedan blivit helt kär i min lesbiska cellkamrat. Jo inte helt osannolikt! det kan nog henne. Sedan sa hon att jag även skulle ha ett litet barn utanför fängelset som jag skulle fått med herren jag hade sex med i moskén. Dessutom skulle jag utbilda mig till en väldigt feministisk advokat (så helt förhoppningsvis sant!) som delvis gjorde det för att få ut min älskade femme fatale ur fängelset men mest för att bekämpa könsstympning, särskilt på min dotter i Somalia men även över land och rike (oxå så helt förhoppningsvis sant!!).
Så tekniskt sätt var jag och Agnes ute på vår första dejt efter alla våra år tillsammans. Helt plötsligt spelades vår låt och just då insåg vi att det var vår låt. Väldigt töntigt och klyschigt det där det håller jag med om. Fånigt men sån är ja! egentligen inte men den här gången.
Så den där första dejten var bra. jag är så kär i henne! men jag vill inget annat än vara hennes vän.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det här inlägget var bland de finaste texterna jag läst. Och jag var med i en bok-klubb förut så jag har läst ganska många sådana.
Du är så bra och talangfull! Fortsätt leva och skriva för jag gillar det och gillar jag någontign vill jag inte gärna förlora det.

/My