Såhär lyder en konversation mellan mig och pappa varje gång vi ses, oftast när vi ser något dåligt på tv och inser att just kanske så blir det i år.
P: Tror du Emma och David är här i år?
A: Man vet aldrig.. kanske stannar de i Örebro. Tror de ville testa och fira jul ensamma.
P: ....men jag tror de kommer fira jul här. (önsketänkande)
A: Ja det tror jag med, tråkigt att vara själva. De vill nog vara här så kan vi spela spel och sådant mysigt (önsketänkande)
P: .....
A: .....
P: Tänk, då blir det vara vi två. Eller tre (Valter inräknad). Två julklappar. Sedan åker du till mamma och så har ni två julklappar där. Trist!
A: Ja som ett riktigt ensamt skilsmässobarn, he.
P: Hahaha ja.
Byter ämne.
2 kommentarer:
Jag gillar hur du lyckas fånga existensialismens kärna i en fashionabel inriktning med tydliga spår av både Kubrick och Shyamalan. Hintar även en smak av fikon och amalgam, utifrån den aromrika doften som kittlar smaklökarna på ett minst sagt frireligiöst sätt. Anar även att du lyssnat mycket på Schuberts femte epos när du skrivit detta, då det bär tydliga spår av hans fingersättning.
Jag låter namnet distrahera mig från kommentaren. tänker endast på NakenJanne från Farmen
Skicka en kommentar