Systerskap är makt!

Dag 11 - Mina syskon
Alla kommer tyvärr inte kunna känna igen sig i detta inlägg. Detta inlägg kommer aldrig i ord lyckas uttrycka mina känslor - men nu när det ändå är temat ger jag det en chans, något som jag även lovat i och med bilden jag laddade upp här någon vecka sedan.
Emmaemma Emma-li.... Var ska jag börja? Jag älskar dig så. Jag älskar inte någon lika mycket som dig. Utan dig skulle jag inte klara av någonting, aldrig ha blivit den jag blivit. Aldrig klarat mina motgångar. Aldrig utan dig.
Vi har bråkat, vi har slagits och ljugit. Jag har varit svartsjuk och avundsjuk, och det har du nog varit på mig också. En sak är säker dock. Det har alltid gått över och det har alltid löst sig. För att det är så det är med oss.
De gånger vi har bråkat så att marken har skakat och de gånger vi har skrikit så fula saker så att vi skämts lite för det har jag ringt dig senare när jag blev ledsen över något annat och då har du släppt allting och kommit på en gång. Ingen tröstar mig som du, ingen känner mig som du. För det gör ingen, ingen känner mig som du och jag vågar inte vara så mycket mig själv med någon som med dig. Ingen jag känner ger så mycket till andra som du. Ingen är så snäll som du. Ingen är så kärleksfull som du. Hur vi sitter och pratar och pratar och pratar, hur mycket vi har gått igenom med varandra och alla våra drömmar som vi drömmer tillsammans. Hur många skivor vi lyssnat på så mycket....festivaler vi har besökt och hur många timmar vi kan spendera enbart talandes om hur fin och fantastisk Brenda Chenowith är, för det förstår inte någon annan. Ibland plågar jag mig själv som värst och drömmer dagmardrömmar om vad jag skulle göra om du inte skulle finnas mer. Då vill inte jag finnas mer, rättare sagt då kan jag inte finnas mer!!!
Om jag skulle lyckas stötta dig en fjärdedels så mycket som du hade stöttat mig skulle jag vara så himla stolt över mig själv, för det skulle vara så mycket. Så mycket. Åh typiskt, nu börjar jag gråta igen när jag tänker på hur mycket jag älskar dig Emma-li joy louise!
Imorgon kanske vi blir hur osams som helst igen, man vet aldrig. Men jag vet, att vad som än händer kommer du aldrig förlora mig. Ingen är viktigare än du.
Du är så stark, smart, modig, vacker, underbar och fin. Fantastisk, rolig. Jag vill aldrig att du ska vara rädd. Aldrig ska du skämmas för dig själv. Aldrig ska någon vara dum eller elak mot dig. Då får de med mig att göra.
Jag vill ge dig alla bra konserter i världen, alla bra skivor och alla härliga och vackra bra ting. En butterkaka. Sådana där små yoghurtar. Ge dig Willow. Jag har varken mycket pengar eller mycket kontakter så det går nog inte, men om jag kunde så skulle jag.
Att ha en syster är det finaste man kan ha, och jag hoppas hjärtligt att alla hade en sådan fin syster som jag.

David.....du är egentligen min svåger-to-be men du har blivit som en bror för mig! Jag var svartsjuk på dig i början. Jag tyckte att du tog Emma-li ifrån mig så det gjorde mig ledsen och då tyckte jag inte om dig. Jag hade ju fel såklart. Du har sätt mig i mina värsta dager och ja, jag är verkligen mig själv med dig också. Du är viktig och underbar. Du gör Emma-li lyckligast och fullkomligt förgyller familjen (en sådan som du behövdes).


Ni får aldrig göra slut ;) Love u both!!
Nu: Samantha!