Jag älskar hur jag ser ut. Jag skulle inte vilja se ut som någon annan (eh okej, kanske Samantha då om ni är så påstridiga..). Jag är fin och jag är vacker.
Men ibland blir jag så trött på hur jag ser ut. Likaväl som att jag blir matt på hur min sångröst låter (jo jag sjunger ju ganska mycket när inte särskilt många hör!).
Jag blir matt på sättet jag skriver. Jag skriver inte längre bra, jag blir så oerhört matt på mitt senaste inlägg om äktenskap och otrohet och allt det där. Jag har inte ens en röd tråd längre verkar det som, eller så lyckas jag bara flippa ut med meningar. Mina texter förlorar flöde och är det något som mina texter alltid har haft oavsett språk är det FLÖDE. Jag tycker inte om mina texter utan flöde. Jag tycker inte heller om när mina texter fylls av meningar utan substans. Meningar som försöker fylla någon slags funktion men enbart blir blaja och utfyllnad. Så, idag är jag trött på mitt ansikte.
Fast det är ju inte så konstigt och ingenting självdestruktivt att vara trött på sig själv med tanke att jag minst en handfull gånger per dag ser jag min spegelbild. Flera gånger hör jag mig själv sjunga och oftast går det inte en dag utan att jag skriver någonting. Jag trivs med mig själv. Jag älskar mig själv. Ingenting sarkastiskt överhuvudtaget.
Förresten så kom jag upp i tid idag. Jag kom först av alla till skolan! Jag har sovit dåligt senaste tiden och jag har varit pressad och sliten. Jag börjar återhämta mig och jag klarade skolan. Jag är stolt över mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar