Ja. Det är väl vad jag är. Jo det är nog det. Jag är en straight gay girl (det låter för en gångs skulle inte särskilt snyggt eller fyndigt på svenska).
Jag tror att många tror att jag är straight. Många antar nog det. Jag är ju inte någon truckerflata direkt, och inte transsexuell heller. Jag bär inte "jag är lesbisk"-pins och gjorde jag det skulle nog folk tro att jag kanske var ironisk ändå.
Jag växte upp i tron om att jag var bisexuell fast egentligen kanske för att mest för att jag inte ville stänga några dörrar. Jag tyckte ju killar var så söta. De gjorde mig upphetsad. De var snälla. Det var ju så det skulle vara!
Så förändrades allt. Fast nej det är inte sant. Saker vände och bytte håll.
Jag kan uppleva att inte så många tar det på allvar. Att jag är förvirrad, att det är en fast eller kanske att jag är uttråkad vad vet jag. Ibland vill jag bara skrika ut det så att alla hör och får veta vad jag känner. Ibland kunde jag inte bry mig mindre om vad folk tror, tänker och antar. Ibland skulle det kännas så skönt att inte vara gay och vara "vanlig". Sedan kommer jag på mig själv med att känslan jag känner är det underbaraste jag känner.
Men.. bara för det betyder det inte att jag vill flytta in i gay-communityn. Jag är inte alls sugen på att läsa genusvetenskap längre, endast 7,5 poängskursen genus och sexualitet. Jag tror inte att alla människor är gay bara för att jag är det (bara hoppas) och ja, kanske blir jag kär i en kille någon gång igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar