Izzo (H.O.V.A.). Falla fritt. Lean on me. Det är okej att gråta.

Ok, hämtat mig nu. Lyssnar på lite härlig musik, dörren är fortfarande låst
tårarna har torkat och nu räcker det med martyr-attityden! Jag mår bra. Jag är lyckligt lottad. Allt kan inte vara som man önskar att de var.
Jag vet att man måste tillåta sig själv att vara ledsen ibland, ge det tid. Inte stänga någonting inne. Det gör jag inte heller (hoppas jag) men jag har av mina tidigare erfarenheter dragit slutsatsen att blir man jävligt ledsen, så måste man ju sörja, men det hjälper fan inte att gräva ner sig och flytta ner i den där sorgen. Jag har varit där och orkar inte ner igen. Då känns det så skönt att lyssna på den där ledsnaste musiken, gömma sig under täcket i mörkret. Få vara ensam, gråta och hoppas på att någon ska hitta en. Skära sig själv, slå sig själv gång på gång i huvudet och inte äta.
Och jo visst, jag faller fortfarande dit ibland. Jag vet hur jävla skönt det är att få banka och banka på huvudet, säga till sig själv att man är värdelös och lyssna den där låten men till skillnad från då orkar jag inte förtro mig på att någon annan ska dra upp mig ur sörjan och det blir faktiskt bättre om man försöker vända på det, tänka på de fantastiska människorna omkring en och lyssna på musik man mår bra av (inte deprimerande musik där man känner igen sig lite för mycket i texterna.). Det kommer inte ha förändrats någonting imorgon, kanske är tomma löften tillbaks igen, men jag det kommer kännas lite bättre.
Så OK, precis nu hulkade jag loss alldeles ordentligt. Bra av mig! Jag önskar att Emma var här, så mycket att det gör ont, men hon är i Örebro och har det mysig å bra. Med fina David. Det är jag glad för! Love'em.


=Puss
(både en smiley och ett gulligt ord.)